- först med nyheter om medicin

Lynparza förbättrar överlevnad vid äggstockscancer efter kemoterapi

ESMO: PARP-hämmaren, Lynparza (olaparib), kombinerat med Avastin (bevacizumab) förbättrar progressionsfri överlevnad hos patienter med framskriden äggstockscancer som har genomgått standardmässig kemoterapi.

Det visar resultat från den internationella fas III-studien, PAOLA-1/ ENGOT-ov25, som i lördags presenterades (Abstrakt LBA2) på ESMO-kongressen i Barcelona.

“Studien rapporterar det största riskkvoten (0,59) och den längsta progressionsfria överlevnaden vi någonsin har sett (hos denna patientgrupp, red.),” säger huvudförfattaren till studien, Isabelle Ray-Coquard. Hon är professor vid Centre Leon Bérard, Université Claude Bernard, och president för GINECO-gruppen i Frankrike.

Den internationella multicenterstudien, PAOLA-1, inkluderade 806 patienter med stadie III / IV ovariecancer och delvis eller komplett svar på standard platinabaserad kemoterapi och bevacizumab. Efter avslutad förstalinjens kemoterapi blev patienter tillfälligt tilldelade 2:1 till olaparib eller placebo bägge delarna kombinerade med bevacizumab. Patienterna blev inte uppdelade efter om de hade en BRCA-mutation eller ej.

Den ena gruppen gavs olaparib upp till 24 månader och bevacizumab i 15 månader totalt. Medianuppföljningen var 24 månader i olaparib-armen och 22,7 månader i placebo-armen och den primära slutpunkten var progressionsfri överlevnad.

Resultatet visade att:

Olaparib ihop med bevacizumab ökar progressionsfri överlevnad hos denna patientgrupp.

Median progressionsfri överlevnad var 22,1 månader i olaparib-gruppen och 16,6 månader i placebogruppen (riskvärde 0,59; 95 procent, konfidensintervall 0,49–0,72; p <0,0001).

Biverkningar hos de två grupperna var utan signifikant skillnad.

Professor Isabelle Ray-Coquard utvecklar resultaten:

”Patienturvalet var inte begränsat av kirurgiska resultat eller BRCA-mutationsstatus, så deltagarna representerar den generella populationen av kvinnor med framskriden äggstockscancer. Tidigare undersökningar av återfall har antytt fördelarna med att kombinera antiangiogena ämnen och PARP-hämmare och dagens resultat tycks understödja detta. Dessutom ökade olaparib inte biverkningar jämfört med placebo.”

Patienter med BRCA-mutation har störst effekt

Effekten av olaparib var ännu mera uttalad hos de patienterna med en BRCA-mutation och hos dem med homolog rekombinationsdefekt (HRD), visade en undergruppsanalys. Median progression fri överlevnad med olaparib nådde 37,2 månader hos patienter med en BRCA-mutation och hos patienter med HRD.

"Resultaten hos HRD-patienter utan BRCA-mutation identifierade för första gången en patientpopulation med större klinisk fördel med olaparib när de även gavs bevacizumab," säger Isabelle Ray-Coquard och noterar att randomisering i PAOLA-1 startade genomsnittligt sex veckor efter den sista cykeln av kemoterapi, medan de flesta tidigare försök startade randomisering med den första cykeln av kemoterapi.

”Det är en viktig punkt att överväga när man jämför resultaten med andra data,” säger hon.

Kombinationen bör övervägas som standardunderhållsbehandling till denna patientgrupp föreslår seniorforskaren Ana Oaknin från Val d’Hebron Institute of Oncology (VHIO), Barcelona. Hon har inte bidragit till studien själv.

”Det viktigaste målet vid äggstockscancer är att undvika återfall efter förstalinjeterapi eftersom sannolikheten för andra botemedel är rätt låg. Kombination av bevacizumab och olaparib som underhållsbehandling bör bli en ny standardbehandling av patienter med avancerad cancer i äggstockarna.”

Chefredaktör och ansvarig utgivare:

Kristian Lund
kristian@onkologisktidskrift.se

Chefredaktör:

Nina Vedel-Petersen
nina@onkologisktidskrift.se

Kommersiell chef

Benjamin Müller
benjamin@onkologisktidskrift.se

Kontakt och information

Annonser

Personuppgiftspolicy

Cookiepolicy

Kontaktinfo

Prenumerera
birgitte@onkologisktidskrift.se

Skicka e-post till redaktionen

Skicka e-post till Nytt om namn