- först med nyheter om medicin

PD-L1-expression har betydelse för trippelnegativa patienters effekt av immunterapi

Patienter med inoperabel framskriden trippelnegativ bröstcancer (TNBC) med hög PD-L1-mRNA-expression i plasmahärledda exosomer svarar bättre på behandling med Tecentriq (atezolizumab) och nab-paclitaxel än patienter med låg PD-L1-mRNA-expression.

Det visar en ny analys som presenterades vid ESMO TAT (Targeted Anticancer Therapies), som ägde rum virtuellt 1-2 mars.

I Danmark är atezolizumab plus nab-paclitaxel godkänt som en möjlig standardbehandling för patienter med inoperabel eller metastaserad TNBC med PD-L1-positiv sjukdom. Behandlingen är godkänd baserat på data från fas III-studien IMpassion130, som visade att tillägg av atezolizumab till nab-paclitaxel hade en signifikant positiv effekt på progressionsfri överlevnad (PFS) hos patienter med inoperabel eller metastaserad TNBC, samt att det kunde registreras en kliniskt meningsfull samlad överlevnad (OS)-vinst i den del av populationen som var PD-L1-positiv.

Den nya analysen av data från IMpassion130 visade att nivån av PD-L1-mRNA-expression i plasmahärledda exosomer uppenbarligen kan användas som en giltig indikator på vilka patienter som svarar särskilt bra på kombinationsbehandling och därmed uppnår en längre OS .

Komplett respons kopplad till högre nivåer

Analysen inkluderade 77 patienter med inoperabel, lokalt avancerad TNBC som hade behandlats med atezolizumab plus nab-paclitaxel. Patienterna tog blodprover vid baslinjen samt vid 28 respektive 56 dagar efter påbörjad behandling. Nivån av PD-L1-mRNA i plasmahärledda exosomer mättes med hjälp av det digitala Bio-Rad QX100-dropp-PCR-systemet och ett exoRNeasy-verktyg, medan den objektiva svarsfrekvensen definierades enligt RECIST v1.1-kriterierna.

Data visade att de 28 av 77 patienter som uppnådde en komplett eller partiell respons på behandlingen hade ett signifikant högre antal PD-L1 mRNA-kopior i plasma per ml (785,6 (± 121,1) kopior/ml) jämfört med de 49 patienter som hade stabil sjukdom eller progredierade under behandlingsperioden (114,7 (± 31,4) kopior / ml).

Samband mellan fall och överlevnad

Data visade vidare att plasmanivån av mRNA-kopior minskade efter avslutad behandling. Patienter som fick en komplett eller partiell respons på behandlingen upplevde att deras genomsnittliga plasmaplasmanivåer av PD-L1 mRNA minskade från 747,6 kopior/ml vid baslinjen till 175,4 kopior/ml två månader efter avslutad behandling. Patienter med stabil sjukdom upplevde att plasmanivån av PD-L1-mRNA-kopior förblev ganska konstant, medan patienter med progressiv sjukdom hade en högre plasmanivå av PD-L1-mRNA-kopior två månader efter avslutad behandling jämfört med baslinjen.

De patienter som upplevde en ökning av antalet PD-L1-mRNA-kopior i plasma efter avslutad behandling hade signifikant kortare PFS och OS än patienterna som upplevde en minskning. Patienterna levde i genomsnitt två till sju månader efter avslutad behandling, medan patienter som upplevde en minskning av antalet PD-L1-mRNA-kopior i plasma levde i genomsnitt åtta till 15 månader.

Chefredaktör och ansvarig utgivare:

Kristian Lund
kristian@onkologisktidskrift.se

Chefredaktör:

Nina Vedel-Petersen
nina@onkologisktidskrift.se

Kommersiell chef

Benjamin Müller
benjamin@onkologisktidskrift.se

Kontakt och information

Annonser

Personuppgiftspolicy

Cookiepolicy

Kontaktinfo

Prenumerera
birgitte@onkologisktidskrift.se

Skicka e-post till redaktionen

Skicka e-post till Nytt om namn