- först med nyheter om medicin


- På 90-talet fick man upp ögonen för psykosocial onkologi och det byggdes upp psykosociala enheter på sjukhusen med tillgång till bland annat psykolog, sjukgymnast och bild-eller musikterapeut, men dessa resurser har minskat under 2000-talet, säger Yvonne Brandberg.

Hälften av kvinnor som behandlas för bröstcancer drabbas av seneffekter

Över hälften av alla kvinnor som behandlats för bröstcancer drabbas av seneffekter. Ändå erbjuds inte alla patienter rehabilitering. Nu har Bröstcancerförbundet och Cancerfonden gemensamt genomfört en granskning av den svenska bröstcancerrehabiliteringen.

Granskningen som även omfattar cancer i allmänhet visar på stora brister i rehabiliteringen. Det finns till exempel ingen samlad kunskap om hur många som erbjuds rehabilitering inom hälso- och sjukvården. Tillgängligheten varierar dessutom stort över landet och trots att det finns nationella riktlinjer så följs inte dessa.

Uppstår ett vacuum

– Att diagnosticeras med cancer och genomgå behandling är en stor påfrestning både för kroppen och psyket. Man litar inte längre på sin kropp och skyddet man tidigare upplevde är förstört. Medan det medicinska tillståndet tas om hand i vården så glöms den mentala biten många gånger bort, säger Yvonne Brandberg, professor i vårdvetenskap med fokus på onkologi-psykologi, specialist i klinisk psykologi samt ställföreträdande prefekt vid Intstitutionen för Onkologi-Patologi.

Yvonne Brandberg påpekar att patienterna ofta mår bättre under själva behandlingen än efteråt. Då uppstår ett vacuum och många drabbas förutom av ångest och depression av seneffekter som fatigue, smärta och sexuella problem. 

– Sjukvården har ett stort ansvar för att tillgänglighet, information och kontinuitet fungerar både under den medicinska behandlingen och efter att den avslutats, säger hon.

Fattas psykologiskt och sexuellt stöd

I sin forskning har Yvonne Brandberg tittat på psykosociala problem i samband med både prostatacancer, malignt melanom och bröstcancer, vilka interventioner som finns för att minska problemen samt livskvalitetsmätningar.

– Det fattas både psykologiskt och sexuellt stöd vid många cancerformer idag. På 90-talet fick man upp ögonen för psykosocial onkologi och det byggdes upp psykosociala enheter på sjukhusen med tillgång till bland annat psykolog, sjukgymnast och bild-eller musikterapeut, men dessa resurser har minskat under 2000-talet, säger hon och påpekar att kontaktsjuksköterskorna idag inte alltid vet vart de ska remittera patienterna. Det saknas helt enkelt kunskaper om vilka resurser som finns.

Dålig överblick

Att det på sjukvårdsregional och lokal nivå saknas överblick om vilka tillgängliga resurser som finns avseende rehabiliteringskompetens är något som också framkommer i Cancerfondens och Bröstcancerförbundets gemensamma granskning.

I rapporten har man intervjuat sju processledare och utvecklingsledare från de sex regionala cancercentra (RCC) samt 18 kontaktsjuksköterskor från onkolog-och kirurgkliniker vid flera universitets-och länsdelssjukhus i landet. Utöver det har artiklar, riktlinjer och rutiner kring cancerrehabilitering i allmänhet liksom för bröstcancerrehabilitering legat till grund för kartläggningen. Sammantaget sägs i rapporten att förutsättningar för cancerrehabilitering oavsett diagnos, varierar både mellan och inom regionerna trots att både lagstiftning och nationella riktlinjer kring rehabilitering finns på plats.

Nytt vårdprogram

I februari i år fastställdes ett nytt nationellt vårdprogram för rehabilitering och en implementeringsgrupp tillsattes för att stötta arbetet. Bland annat har man utarbetat en checklista för att underlätta för verksamheterna att reda ut vilka områden de behöver arbeta vidare med för att nå upp till intentionerna i vårdprogrammet.

I det nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering finns tydliga riktlinjer för när behovet av rehabilitering ska bedömas. Nu har man eller ska man i vissa verksamheter införa någon form av självskattningsformulär.

Yvonne Brandberg är dock tveksam till formulär av olika slag.

– I alla fall när det gäller PROM-data till RCC. Det finns ingen anledning att patienterna ska fylla i dessa då det inte finns någon plan för hur uppgifterna ska användas. Det är förstås viktigt med PROM i studier där det finns en klar frågeställning kopplat till PROM-data. Men patienterna är ofta trötta på att fylla i formulär. Då är det bättre att de får fylla i frågeformulär i väntrummet före läkarbesöket och sedan diskutera svaren tillsammans med läkaren. Det görs på vissa ställen vid prostatacancer, säger Yvonne Brandberg.

Chefredaktör och ansvarig utgivare:

Kristian Lund
kristian@onkologisktidskrift.se

Chefredaktör:

Nina Vedel-Petersen
nina@onkologisktidskrift.se

Kommersiell chef

Benjamin Müller
benjamin@onkologisktidskrift.se

Kontakt och information

Annonser

Personuppgiftspolicy

Cookiepolicy

Kontaktinfo

Prenumerera
birgitte@onkologisktidskrift.se

Skicka e-post till redaktionen

Skicka e-post till Nytt om namn