Ny oral SERD ökar PFS mot ER+ bröstcancer efter CDK-4/6-hämmare

SABCS: Camizestrant ökar progressionsfri överlevnad (PFS) vid framskriden ER+ HER2-negativ bröstcancer som tidigare behandlats med CDK-4/6-hämmare och endokrin terapi (ET), jämfört med fulvestrant. 

Det visar en planerad subgruppsanalys från den kontrollerade fas II-studien, SERENA-2, som presenterades vid den amerikanska bröstcancerkongressen i San Antonio, SABCS 2022 (abstrakt #GS3-02).  

SERD-läkemedel som camizestrant övervinner endokrin resistens orsakad av bland annat ESR1-mutationen som vissa kvinnor utvecklar mot ET och ger möjlighet att i större utsträckning kunna fortsätta ET, som är en bekväm och mer lätttolererad behandling med god effekt.

Subgruppsanalysen visar att de kvinnor som tidigare behandlats med CDK-4/6-hämmare och ET uppnådde en median-PFS på 5,5 månader med camizetrant, medan de som behandlats med fulvestrant uppnådde en median-PFS på 2,1 månader. 

Kvinnorna i camizestrant-grenen och tidigare behandling med CDK-4/6-hämmre hade också en justerad hazardkvot (HR) på 0,49 (0,31-0,75, 90 % CI) och därmed en 51 procent lägre risk för sjukdomsprogression eller dödsfall. 

Även om studien är liten, och resultatet kommer från en planerad subgruppsanalys, är resultatet tillräckligt intressant för att göra det värt att fortsätta med en större studie, anser forskarna, eftersom behandlingen också är bekväm och skonsam. 

Bättre än fulvestrant 

SERENA-2-studien designades och initierades redan innan CDK-4/6-hämmare var utbredda som första linjens standardbehandling för ER+, HER2-negativ metastaserande bröstcancer, vilket innebär att ungefär hälften av kvinnorna i studien inte hade fått CDK-4/6 hämmare, innan de erbjöds camizestrant. 

När forskarna tittade på den totala patientpopulationen (n=240), minskade camizestrant signifikant risken för sjukdomsprogression eller dödsfall med 42 procent vid 75 mg och 33 procent vid 150 mg jämfört med fulvestrant. Försöksdeltagarna som behandlades med camizestrant 75 mg och camizestrant 150 mg hade en median-PFS på 7,2 respektive 7,7 månader, jämfört med 3,7 månader för patienter som behandlades med fulvestrant.  

Knappt 37 procent av deltagarna i den totala populationen hade mätbara mutationer i ESR1-genen, vilket kan orsaka resistens mot endokrin terapi.  

Hos kvinnor med en ESR1-mutation minskade camizestrant risken för sjukdomsprogression eller dödsfall med 67 procent vid dosen 75 mg (median PFS på 6,3 mot 2,2 månader) och med 45 procent vid 150 mg (median PFS på 9,2 mot 2,2 månader).  

En minskning av risk för sjukdomsprogression eller dödsfall observerades också hos patienter utan en påvisbar ESR1-mutation. Här märktes en minskning av risk med 22 procent vid 75 mg-dosen och 24 procents minskning av risk vid 150 mg-dosen.   

Biverkningar av grad 3 eller högre i 75 mg/dag-gruppen, 150 mg/dag-gruppen och fulvestrantgruppen förekom hos 12,2 procent, 21,9 procent och 13,7 procent av kvinnorna.

Forskarna följer upp resultaten med två fas III-studier där camizestrant kombineras med en CDK4/6-hämmare, skriver SABCS i en presstext. Den ena studien utvärderar effekten av camizestrant och en CDK-4/6-hämmare kontra en aromatashämmare och CDK-4/6-hämmare som första linjens behandling. Den andra studien undersöker fördelarna med att övergå till camizestrant när ESR1-mutationer upptäcks i cirkulerande tumör-DNA.