- först med nyheter om medicin

Cirkadisk rytm stör antiandrogen behandling vid prostatacancer

Kan vår cirkadiska rytm påverka behandlingen vid prostatacancer? Det menar en forskargrupp vid Sydney Kimmel Cancer Center - Jefferson Health University Hospitals i Philadelphia.

I januari publicerade de en studie i Nature Communications, där de genom att undersöka vävnaden från patienters prostatatumörer upptäckte att den så kallade klockgenen CRY1 ökar i tumören i ett sent skede av sjukdomen. Ökningen visade sig vara kopplad till androgenreceptorn i cancertumören och var också starkt associerad till dålig prognos.

 Kunskapen om att den cirkadiska rytmen, vår så kallade biologiska klocka, påverkar kroppens celler och är viktig för vår hälsa är inte ny. 2017 fick Jeffrey C. Hall, Michael Rosbash och Michael W. Young nobelpriset i fysiologi eller medicin för upptäckten att molekylära mekanismer styr den cirkadiska rytmen i ett 24-timmarssystem som reglerar cellernas funktion. Denna process har man inom sjukvården tagit fasta på till exempel när det gäller vid vilken tid på dygnet som är den mest gynnsamma att ta ett läkemedel. Detta tillämpas även i cancervården för att optimera behandlingen. Men hittills har forskningen inte tittat specifikt på sambandet mellan prostatacancer och cirkadisk rytm.

Nu har amerikanska forskare tillsammans med medarbetare vid andra säten i USA och i Europa sett att klockgenen CRY1 reglerar faktorer som är nödvändiga för att reparera skador i tumörcellernas DNA vid prostatacancer. De har också upptäckt att CRY1 induceras av androgener så att sättet på vilket den svarar på DNA-skador förändas, och vid behandling med antiandrogener verkar CRY1 skydda tumören.

I studien använde sig forskarna av cellkulturer, djurmodeller och tumörvävnad från prostatacancerpatienter. Genom att utsätta materialet för strålning orsakade forskarna DNA-skador. De såg då att nivåerna av CRY1 ökade i tumörvävnaden och att reparationsprocessen sattes ur spel. Det kan delvis förklara varför antiandrogenbehandling inte fungerar i ett sent skede av sjukdomen.

Forskarna vill nu gå vidare och undersöka hur man kan blockera pro-tumöregenskaperna hos CRY1 och ta reda på om nuvarande terapier skulle kunna samverka med den så att förmågan att reparera DNA-skador inte förhindras. Man planerar också att ytterligare studera den cirkadiska rytmen för att se hur den kan påverka behandlingen vid prostatacancer.

Andreas Thorstenson är överläkare vid Uroclinic på Sophiahemmet i Stockholm, och knuten som post doc till Institutionen för Medicinsk Epidemiologi och Biostatistik på Karolinska Institutet. Han menar att artikeln tar upp ett intressant forskningsfält.

”Prostatacancer är vår vanligaste cancerform och i den sista och dödliga fasen av sjukdomen behövs nya läkemedel. Cancern är då hormonrefraktär och behandlingen är inte längre effektiv.”

Han tycker att den beskrivna forskningen är välgjord, men av preklinisk natur, och steget till ett eventuellt läkemedel mot prostatacancer får anses vara långt.

”Men det är som sagt intressant forskning, Mig veterligen utnyttjas inte den cirkadiska rytmen i vardaglig onkologisk behandling av prostatacancer.”

Chefredaktör och ansvarig utgivare:

Kristian Lund
kristian@onkologisktidskrift.se

Chefredaktör:

Nina Vedel-Petersen
nina@onkologisktidskrift.se

Kommersiell chef

Benjamin Müller
benjamin@onkologisktidskrift.se

Kontakt och information

Annonser

Personuppgiftspolicy

Cookiepolicy

Kontaktinfo

Prenumerera
birgitte@onkologisktidskrift.se

Skicka e-post till redaktionen

Skicka e-post till Nytt om namn