Många nya framsteg för cancerbehandling

Framstegen för nya cancerbehandlingar går i ett rasande tempo. Vår växande kunskap om kroppens immunförsvar och tekniken att framställa läkemedel leder till nya och mer riktade behandlingar och terapeutiska metoder som inte bara förändrar klinisk praxis utan också förlänger överlevnaden för många människor.

Behandlingar kombineras på nya sätt. Förbättrad gensekvensering och nya sätt att utnyttja kroppens immunförsvar för att söka upp och förgöra cancerceller har bidragit till denna utveckling. Precisionsmedicin, baserad på patienters molekylära profil snarare än "one-size-fits-all-strategi" har gjort det lättare att skräddarsy en behandling för en viss patient och skona andra som inte kommer att ha nytta av den.

Molekylärbiologiska tekniker med analyser av olika typer av kroppsvätskor ökar vår förståelse för varför cancer av samma histologiska typ skiljer sig åt. Den hjälper oss också att tidigare identifiera cancer, bedöma prognos och hitta en passande behandling, allt detta sammantaget leder till förbättrad överlevnad.

Immunterapi, bland annat i form av antikroppar, kan hämma eller helt stoppa tillväxten av cancerceller och användas antingen som monoterapi eller tillsammans med cytostatika.

Här har vi samlat några av förra årets viktigaste framsteg. Ett exempel som lyfts fram av Europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA, som ett av de sex viktigaste landvinningarna under 2019 är Vitrakvi (larotrectinib), en immunterapi i form av en enzymhämmare. Läkemedlet är det första som är oberoende av histologin i solida tumörer med TRK- fusion, vilket förekommer i ett antal tumörformer. Ett annat framsteg är utvecklingen av nya systemiska terapier som nu kan kombineras på ett bättre sätt och därigenom kan förändra cancerkirurgin så att den bli mindre invasiv.

Vitrakvi (larotrectinib)

Vid årets virtuella ASCO-konferens presenterades uppdaterade data (Abstract 3610), där man i tre kliniska studier följt 74 vuxna patienter som behandlats med Vitrakvi. I denna uppdaterade undersökning har ytterligare 42 patienter lagts till och sammanlagt 116 vuxna patienter med TRK-fusionscancer, vilka utgjordes av 17 olika tumörtyper, inklusive hjärntumörer, har följts. Den utökade gruppen observerades också under en längre tidsperiod jämfört med tidigare.

Både respons och duration liksom säkerheten var fortfarande hög vid undersökningstillfällena, med en objektiv svarsfrekvens (ORR) på 71% (95% CI 62–79) varav 10% uppnådde fullständig respons. För patienter med hjärnmetastaser (n = 14), var objektiv svarsfrekvens (ORR) 71% (95% Cl 42–92) av vilka 10 patienter hade partiella svar.

Medianduration var 35,2 månader (95% CI 21,6 – inte uppskattningsbart [NE]) vid en medianuppföljning på 17,4 månader. Median progressionsfri överlevnad var 25,8 månader (95% CI 15,2 – NE) vid en medianuppföljning av 14,6 månader. Den totala överlevnaden (OS) vid ≥ 12 månader var 87 procent. Vid en medianuppföljning vid 15,8 månader uppnåddes inte målet median total överlevnad (OS) (range 0.5+ to 51.6+ mån)

När det gäller biverkningar var majoriteten fortfarande grad 1 eller 2. Under studien avbröt en patient behandlingen på grund av biverkningar. Ingen behandlingsrelaterad död rapporterades.

Under ASCO presenterades (Abstract 3614) även en separat analys som, via frågeformulär, visar kliniskt meningsfulla förbättringar i livskvalitet (QoL) hos både vuxna och barn, med RTK-fusionstumörer, inklusive spädbarn yngre än 2 år som behandlats med Vitrakvi.

Mindre invasiv kirurgi

På årets ASCOS "Advance of the Year" lyftes nya läkemedelsbehandlingar som en framgångsrik väg för mindre invasiv kirurgi. Ett sådant exempel är neoadjuvanskombinationer vid avancerat melanom.

Tidigare har standardbehandling vid lokalt avancerat melanom varit att avlägsna tumören kirurgiskt tillsammans med radikal lymfkörteldissektion. Det senaste året har två studier undersökt effekt och säkerhet vid immunterapi före kirurgi. Studierna håller redan på att förändra praxis. I många fall kan patienter med lokalt avancerat melanom helt slippa kirurgi.

I NeoCombi-studien undersökte australiensiska forskare kombinationen av läkemedlen dabrafenib och trametinib innan operation hos patienter med stadium IIIC-melanom med BRAF600-mutation. Majoriteten av de 35 patienterna (86 %) i studien hade svarat på behandlingen innan operationen, varav närmare hälften (46%) fick total respons enligt svarskriterierna för solida tumörer (RECIST).

Behandlingen gjorde det lättare att kirurgiskt ta bort tumören och omgivande vävnad hos nästan hälften av patienterna (46%). När det gällde biverkningar var de desamma som vanligtvis ses vid metastaserad sjukdom. De flesta patienter (80%) fick feber. Drygt hälften (51%) fick allvarliga biverkningar. Med tanke på resultatet ska denna behandling övervägas för patienter med stadium IIIC-melanom med BRAF600-mutation.

I den andra studien, OpACIN-neo, utvärderades ipilimumab i kombination med nivolumab innan operation hos patienter med stadium III melanom. Här undersöktes flera alternativa dosstrategier.

Standarddosering är 3 mg/kg ipilimumab och 1mg/kg nivolumab var tredje vecka i fyra cykler. I studien fick patienterna, som fortfarande kunde behandlas med kirurgi, istället 1 mg/kg ipilimumab samt 3 mg/kg nivolumab var tredje vecka i två cykler.

Patienterna visade hög radiologisk objektiv respons liksom hög patologisk respons (57% respektive 77%).

Samtliga studiedeltagare betraktades som högriskpatienter, där sjukdomen spridit sig till åtminstone en lymfkörtel i närheten av tumören. Trots en lägre dos var behandlingen effektiv och patienterna upplevde färre biverkningar av grad 3 och 4 under de första 12 veckorna jämfört med standarddoseringen.

Den lägre doseringen kan göra att patienterna tolererar behandlingen bättre. För att avgöra om de lägre dosnivåerna och behandlingscyklerna ska rekommenderas som standard behövs nu långtidsuppföljning.

Neoadjuvant behandling gör operation möjlig för fler patienter med bukspottkörtelcancer

Även patienter med cancer i bukspottskörteln kan ha nytta av neoadjuvant behandling. Medan kirurgi ökar möjligheten för patienter att överleva, så är många tumörer antingen svåra att operera bort helt eller så kan de inte opereras alls.

Nu visar två preliminära studier att fler patienter skulle kunna opereras om de i förväg behandlades med tripletten FOLFIRINOX och strålbehandling (ClinicalTrials.govidentifier: NCT01591733).

 En liknande studie (ClinicalTrials.govidentifier: NCT01821729) där den vanliga blodtrycksmedicinen losartan lades till FOLFIRINOX och strålbehandling visade ännu bättre resultat hos patienter med lokalt avancerad bukspottkörtelcancer.

Lynparza – effektivt vid äggstockscancer

En viktig fas III-studie som presenterades under ASCO 2020 visade att Lynparza (olaparib) förlängde överlevnaden med närmare 13 månader hos patienter med platinakänslig äggstockscancer och BRCA-mutation.

Läkemedlet har tidigare visat god effekt när det gäller progressionsfri överlevnad hos dessa patienter.

Prostatacancer

Lynparza(olaparib) ger också längre tumörrespons och ökar överlevnaden vid BRCA-muterad-, kastrationsresistent-, metastaserad prostatacancer.

För första gången har en PARP-hämmare prövats i en fas III-studie och resultaten var goda. När man jämförde kohort A med en kontrollgrupp var den progressionsfria överlevnaden signifikant längre i olaparib-gruppen (median, 7,4 månader mot 3,6 månader i kontrollgruppen.)

Den övergripande medianöverlevnaden i kohort A var 18,5 månader i olaparib-gruppen och 15,1 månader i kontrollgruppen; 81% av patienterna i kontrollgruppen som hade progression i sin sjukdom flyttades över till olaparibgruppen.