- först med nyheter om medicin

Långtidsnytta av hormonbehandling vid premenopausal bröstcancer påverkas av tumörgenetik

Hos premenopausala kvinnor med hormonkänslig bröstcancer finns ett samband mellan patientens tumörgenetiska riskgrupp och vilken antihormonell behandling som ger störst långtidsnytta.

Det visar en 20-årsuppföljning av data från en svensk klinisk studie, som presenterades vid ESMO:s bröstcancerkongress.

– Vi ser att lågriskpatienter har större nytta av tamoxifen och högriskpatienter har större nytta av goserelin, när vi delar upp premenopausala östrogenreceptor-positiva bröstcancerpatienter i låg eller hög risk baserat på 70-gensignaturen.

Det säger Annelie Johansson, forskare vid institutionen för onkologi och patologi vid Karolinska Institutet, om de resultat hon presenterad vid ESMOs virtuella bröstcancerkongress i maj (abstract LBA1).

Annelie Johansson och hennes kollegor har utgått från data från en svensk, tidigare genomförd klinisk studie, Stockholm 5 endokrinstudie (STO-5). Den pågick 1990-1997 och omfattade 924 premenopausala bröstcancerpatienter (ålder 26-57 år, medianålder 46). Patienterna randomiserades till att under två år behandlas med antingen goserelin, tamoxifen, en kombination av goserelin och tamoxifen, eller ingen endokrin behandling.

Goserelin och tamoxifen är läkemedel som på olika sätt hindrar verkan av hormonet östrogen, som östrogenreceptor-positiva tumörer behöver för att växa.

Viktig långtidsuppföljning

I den nu presenterade studien har forskarna gjort en uppföljning 20 år senare för att se om nyttan av de olika behandlingarna skiljde sig åt mellan olika patientgrupper i STO5-studien. Långtidseffekterna är viktiga eftersom patienter med östrogenreceptor-positiv bröstcancer har en långsiktig ökad risk att drabbas av spridd cancer och dö, förklarar Linda Lindström, forskningsledare för studien och docent vid institutionen för onkologi och patologi, Karolinska Institutet.

– Vi har tidigare sett att vissa tumöregenskaper kan påverka hur lång nytta östrogenreceptor-positiva bröstcancerpatienter har av olika typer av antihormonell behandling. Därför var vi intresserade av att undersöka om nyttan med de här behandlingarna skiljer sig åt bland premenopausala patienter, en patientgrupp som överlag har sämre överlevnad och där den långsiktiga risken är särskilt viktig, säger Linda Lindström.

Goserelin gav större nytta hos högriskpatienter

Resultaten visar att efter 20 år hade hela gruppen östrogenreceptor-positiva patienter (610 personer) som fick någon endokrin behandling, en signifikant minskad risk för fjärråterfall. Detta jämfört med kontrollgruppen som inte fick någon endokrin behandling.
Det framkom ingen skillnad i riskminskningen beroende på vilket läkemedel patienterna fick. Gruppen som fick goserelin hade en riskkvot (HR) på 0,48 (95% CI, 0,32-0,72). Gruppen som fick tamoxifen hade HR 0,59 (0,39-0,88) och den som fick goserelin plus tamoxifen hade HR 0,67 (0,46-0,97).

Skillnader framkom däremot när patienterna delades in i låg risk för återfall och hög risk för återfall, baserat på det tumörgenetiska testet Mammaprint som mäter aktiviteten för 70 gener i tumörvävnaden. Testet kunde genomföras för totalt 465 patienter. 306 klassificerades som högriskpatienter och 159 som lågriskpatienter.
Med den indelningen verkade högriskpatienterna ha större nytta av goserelin än lågriskpatienterna, sett till risk för återfall (HR 0,22 (95% CI, 0,10-0,49) respektive 0,80 (0,42-1,52)). Lågriskpatienter hade större nytta av tamoxifen jämfört med högriskpatienter (HR 0,38 (95% CI, 0,18-0,82) respektive 0,69 (0,33-1,46)).

– Vi får mycket liknande resultat oavsett om vi tittar på risk för fjärråterfall eller på bröstcancer-specifik överlevnad. Vi kan inte säga vad skillnaderna mellan riskgrupperna beror på, men tumörer av genomisk låg eller hög återfallsrisk är väldigt olika. Tumörer som har hög återfallsrisk har till exempel mycket högre tillväxttakt, säger Annelie Johansson.

Kan bidra till mer individanpassad behandling

En svaghet med studien är det begränsade antalet patienter när patienterna delas in i mindre grupper. Till styrkorna hör, enligt forskarna, att data är från en randomiserad studie med få exklusioner. Den innehåller dessutom en kontrollarm som inte fick någon endokrin behandling, vilket gör det möjligt att förstå nyttan av behandlingen. Sveriges högkvalitativa register möjliggör också uppföljning med god kvalitet.

Annelie Johansson hoppas att resultaten ska bidra till större förståelse av premenopausal bröstcancer och – om resultaten kan bekräftas – till en mer individanpassad behandling på sikt.

– Jag hoppas att studien kan öppna för mer forskning så att vi i framtiden förstår vilka patienter som har bäst nytta av vilken sorts behandling även på lång sikt. Vissa patienter behöver kanske inte lika aggressiv behandling och kan då undvika bieffekter och få bättre livskvalitet, medan andra behöver en mer aggressiv behandling för att överleva, säger hon.

Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet, Forte och Cancerfonden. En av de medverkande forskarna, Laura van ’t Veer, har patent på det i studien använda genetiska testet och arbetar för företaget som säljer det.

Chefredaktör och ansvarig utgivare:

Kristian Lund
kristian@onkologisktidskrift.se

Chefredaktör:

Nina Vedel-Petersen
nina@onkologisktidskrift.se

Kommersiell chef

Benjamin Müller
benjamin@onkologisktidskrift.se

Kontakt och information

Annonser

Personuppgiftspolicy

Cookiepolicy

Kontaktinfo

Prenumerera
birgitte@onkologisktidskrift.se

Skicka e-post till redaktionen

Skicka e-post till Nytt om namn