Överläkare om HER2CLIMB-05: Ett steg framåt för förbättrad behandling av HER2+ bröstcancer

Tukysa (tucatinib) som tillägg till Herceptin (trastuzumab) och Perjeta (pertuzumab) förbättrar progressionsfri överlevnad (PFS) signifikant jämfört med trastuzumab och pertuzumab ensam när det ges som första linjens underhållsbehandling vid HER2-positiv metastaserad bröstcancer. Studien är ett steg framåt för hur vi kan optimera behandling av HER2-positiv bröstcancer, säger överläkare Antonios Valachis.

Resultaten kommer från fas 3-studien HER2CLIMB-05 som har inkluderat patienter med HER2-positiv metastaserad bröstcancer utan sjukdomsprogress, efter att de initialt behandlats med trastuzumab, pertuzumab och taxan. De presenterades på San Antonio Breast Cancer Symposium, (SABCS) 9–12 december 2025 och publicerades samtidigt i Journal of Clinical Oncology.

Studien uppfyllde det primära effektmåttet PFS, och visar att kombinationsbehandlingen med tucatinib potentiellt kan förlänga tiden utan cytostatika. Behandlingen med tucatinib har också en tolerabel säkerhetsprofil, som i stort överensstämmer med de enskilda läkemedlens kända biverkningar.

- Resultaten i studien är i enlighet med vad vi kan förvänta oss när man försöker optimera underhållsbehandling för den här patientgruppen. Vi har tidigare sett att det finns utrymme för att bättre optimera underhållsbehandling. Dessa resultat går i samma riktning, säger Antonios Valachis, överläkare på Onkologiska Kliniken, Universitetssjukhuset Örebro och docent vid Örebro Universitet. 

- Studien är ett steg framåt för hur vi kan optimera behandlingen för patienter med HER2-positiv bröstcancer. Det pågår ytterligare studier inom samma eller angränsande behandlingslinjer som också kan komma att påverka vårt behandlingsresonemang. Vi behöver därför invänta även dessa resultat innan vi fullt ut kan förstå hur de sammantagna studiefynden kommer att påverka klinisk praxis. 

Fortsatt behov av bättre behandling

Trots att HER2-positiv bröstcancer är den undergrupp där vi sett störst framsteg tack vare riktade behandlingar mot HER 2-receptorn, så är sjukdomen fortfarande utmanande, inte minst på grund av att risken för hjärnmetastaser är högre jämfört med andra bröstcancersubtyper.

- För att minska risken för spridning till hjärnan finns ett fortsatt behov av att förbättra behandlingen, säger Antonios Valachis. 

Han påpekar att resultaten av studien är en del av den nya evidens som kan påverka hur man kommer att behandla patienter i framtiden.

- Dessa data behöver också sättas i relation till studier som undersöker behandling med så kallade antikropp–läkemedelskonjugat i första behandlingslinjen. För att bättre kunna förstå vilken behandlingssekvens som är mest lämplig behöver vi dessutom invänta överlevnadsdata samt information om vilka behandlingar som givits efter sjukdomsprogression.

Stor studie

HER2CLIMB-05 är en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad fas 3-studie, där 654 patienter med avancerad HER2-positiv bröstcancer som avslutat fyra till åtta cykler induktionsbehandling med cytostatika, trastuzumab och pertuzumab utan sjukdomsprogression, inkluderades. Patienterna randomiserades till att få antingen tucatinib eller placebo tillsammans med fortsatt trastuzumab och pertuzumab.

Behandlingen gavs i 21-dagarscykler. Tucatinib doserades 300 mg peroralt två gånger dagligen. Trastuzumab och pertuzumab gavs intravenöst (6 mg/kg respektive 420 mg var tredje vecka) eller subkutant (600 mg av vardera plus 20 000 enheter hyaluronidas). För hormonreceptorpositiv sjukdom kunde samtidig endokrin behandling ges.

Vid en medianuppföljning på 23 månader hade patienterna som fick tucatinib en progressionsfri överlevnad (PFS) på över två år, vilket är en förbättring med 8,6 månader jämfört med kontrollgruppen. Patienter med hormonreceptornegativ sjukdom hade en riskreduktion för progression eller död på 44,6 procent, med en förbättring av median PFS på 12,3 månader. För patienter med hormonreceptorpositiv sjukdom sågs en riskreduktion på 27,5 % och en förbättring av median PFS på 6,9 månader.

Bland de 12,2 procent av patienterna som hade hjärnmetastaser vid studiestarten fördubblades nästan median CNS-PFS (tid till progression i hjärnan eller död av andra orsaker) från 4,3 till 8,5 månader med tucatinib.

Antonios Valachis påpekar att det dock finns en svaghet i studien.

- Endast patienter som initialt svarade på första linjens behandling ingick i studien, vilket innebär att det finns en viss selektion av de patienter som inkluderades. 

Även sekundära effektmått undersöktes

Även sekundära effektmått, som total överlevnad (OS), PFS enligt en blindad oberoende central granskning, CNS-relaterad PFS, tid till försämrad livskvalitet samt säkerhet och farmakokinetik, undersöktes. I studien identifierades inga nya säkerhetssignaler, och vid data cut-off stod  54 procent av patienterna i tucatinib-armen fortfarande kvar på studieläkemedlet.

Av de biverkningar som rapporterats hos patienter som behandlats med tucatinib var 26 procent allvarliga biverkningar. De vanligaste allvarliga biverkningarna (≥2 procent) var diarré, kräkningar, illamående, buksmärta och kramper. Dödliga biverkningar förekom hos 2 procent av patienterna och inkluderade plötslig död, sepsis, dehydrering och kardiogen chock. Behandlingsavbrott på grund av biverkningar noterades hos 6 procent av patienterna, där hepatotoxicitet och diarré var de vanligaste orsakerna. Dosreduktion krävdes hos 21 procent av patienterna, främst på grund av hepatotoxicitet och diarré. De mest frekventa biverkningarna (≥20 procent) hos patienter som fick tucatinib var diarré, hudpåverkan på handflator och fotsulor, illamående, leverpåverkan, kräkningar, stomatit, minskad aptit, anemi och hudutslag.