Ingen ökad OS med adjuvant behandling vid CMM och SLN+
ESMO: Inget bevis för överlevnadsvinst (OS) syns för patienter med stadium III kutant malignt melanom (CMM) eller positiv sentinel node som får adjuvant behandling.
Det visar uppföljaren till den svenska retrospektiva studie som väckte stor uppmärksamhet då den publicerades förra året.
Årets resultat presenterades vid ESMO i Barcelona.
– Vår populationsbaserade studie är den första som bedömer effekten på OS efter en nationell introduktion av adjuvant terapi i stadium III kutant malignt melanom. Vid en medianuppföljning på tre år finns fortfarande inga bevis för någon OS-fördel, säger Hildur Helgadottir, onkolog vid Karolinska universitetssjukhuset och senior forskningsspecialist.
Femte vanligaste cancerdiagnosen
Kutant malignt melanom (CMM) är den femte vanligaste cancerdiagnosen i Sverige. För att minska risken för återfall vid stadium III CMM godkände Europeiska läkemedelsmyndigheten 2018 adjuvanta behandlingar med PD-1 och BRAF + MEK-hämmare. Behandlingarna har sedan dess blivit vanliga, liksom biverkningarna.
I studien ingår patienter med CMM och i år med speciellt fokus på positiv sentinel node (SLN+), då patienter med SLN+ i stadium III är kandidater för adjuvant behandling. Nationellt kvalitetsregister hudmelanom (SweMR), dödsorsaksregistret och journaler har använts för att samla in data om patient- och tumörparametrar, vilken adjuvant behandling de fått och överlevnad
– Vi har lagt i vilken omfattning patienterna fått behandling och tittat specifikt på vilka som fått högst andel. Alla har inte behandlats, så är det ju även oftast i randomiserade studier, men i vår studie närmare 70 procent, lite olika beroende på grupper. Vid klinisk sjukdom ges inte adjuvant behandling så de ingår inte, de får istället neoadjuvant immunterapi, säger Hildur Helgadottir.
Ingen ökad OS
1117 patienter som fått diagnosen SLN+ CMM mellan 2016 och 2020 inkluderades. De delades upp i kohorterna ”före” och ”efter”, beroende på om de fått diagnosen innan eller efter behandlingen godkändes och när den adjuvanta behandlingen genomfördes. Kohort före (n=506) omfattar januari 2016 till augusti 2018 och kohort efter (n=611) september 2018 till december 2020. Patienterna följdes till slutet av 2022.
Den adjuvanta behandlingen I före/efter-kohorterna var 0,4 procent respektive 64 procent, 81 procent fick anti-PD1 och 19 procent BRAFi + MEKi.
I post-kohorten var de vanligaste orsakerna till att inte ge adjuvant behandling gynnsamma tumöregenskaper (64 procent) eller samsjuklighet och/eller hög ålder (20 procent).
3-års OS-frekvens i före-kohorten var 80,9 procent (95 % KI 77,6-84,4) jämfört med 80,1 procent i efter-kohorten (95 % KI 76,6-83,8), HR=0,92 (95 % KI 0,71-1,18) P=0,514).
Bland patienter <75 år gamla (n=867), i stadium IIIB-D (n=850) eller med ulcererade tumörer (n=505), var HR för OS i post- kontra pre-kohorten 1,13 (95 procent KI 0,80-1,60), 0,96 (95procent KI 0,72-1,28) respektive 1,21 (95 procent KI 0,85-1,74). 68,77 och 78 procent i postkohorten hade fått adjuvant terapi.
Ännu inte överlevnadsvinst
Nu har det gått sju år sedan studien med adjuvant pembrolizumab genomfördes och det har ännu inte publicerats data om totalöverlevnad.
– Vi som jobbar med det här tycker inte det är bra, efter så pass lång tid så ska det gå att se resultat. Många patienter får ganska svåra biverkningar vilket är en dyr uppoffring för någon som blivit potentiellt botad med immunterapi. Kanske är det bättre att istället för att omedelbart sätta in adjuvant terapi följa patienten noga och ge behandlingen då den verkligen bedöms som nödvändig, säger Hildur Helgadottir.
