T-cellterapi säker behandlingsstrategi för fler cancerdiagnoser
ESMO: Behandlingen var säker och kunde utföras praktiskt på alla inkluderade patienter. Det är slutsatsen av i en studie med adoptiv T-cellterapi på patienter med malignt melanom och icke-melanomcancer.
”Det är glädjande att se att T-celler kan odlas vid fler cancertyper och att patienter tolererar behandlingen. Det indikerar att adoptiv T-cellsterapi har en bred potential,” säger Anders Kverneland, doktorand vid Center for Cancer Immune Therapy (CCIT) vid Herlev Hospital och ansvarig för studien.
Hittills har adoptiv T-cellsterapi haft mycket goda resultat vid melanom, men behandlingsformen har inte visat någon större potential för andra cancerformer. Syftet med studien var att undersöka säkerheten och toleransen för T-cellsterapi på olika avancerade cancer- och tumörhistologier. De sekundära slutpunkterna var immunologiskt svar, kliniskt svar, OS och PFS.
”Gällande de primära slutpunkterna (säkerhet och tolerabilitet reds. anm.) var behandlingen framgångsrik. Praktiskt taget alla patienter som inkluderades i studien tolererade behandlingen och det var möjligt att odla T-celler och behandla patienterna med de amplifierade T-cellspopulationerna. Studien visar att det säkerhetsmässigt inte verkar finnas många gränser för adoptiv T-cellsterapis potential,” säger Anders Kverneland.
Kombination med checkpoint inhibitorer
I studien ingick 25 patienter med en förväntad livslängd på mer än sex månader och prestationsstatus mellan 0 och 1. Ingen var kandidat för standardbehandling. Alla hade en histologiskt verifierad metastaserad eller lokalt avancerad cancerdiagnos. Flertalet patienter i studien hade någon form av gastrointestinal cancer.
Inledningsvis behandlades patienterna med en dos ipilimumab. Två veckor senare fick de lämna cancervävnad för T-cellodling. Cellerna odlades under fyra till sex veckor. Därefter lades patienterna in på sjukhus och behandlades med hög dos kemoterapi under sju dagar. Två dagar före T-cellinfusionen startade behandling med nivolumab, vilket gavs var 14: e dag i fyra cykler. Samtidigt med T-cellsinfusionen började patienterna med en 14 veckor lång daglig behandling med lågdos IL-2.
”Vi reducerade kraftigt den normala mängden IL-2 i studien och kombinerade i stället med checkpoint inhibitorerna ipilimumab och nivolumab. Eftersom studien inte var randomiserad kan jag inte jämföra de två behandlingarna med varandra, men om vi tittar på resultatet verkar ipilimumab och nivolumab vara säkra och tolereras väl i kombination med T-cellsterapi. Frågan som återstår är om det även är mer effektivt,” säger Anders Kverneland.
Inget långvarigt svar
En liten del av patienterna i studien hade ett kliniskt svar på behandlingen, men ingen hade ett längre behandlingssvar.
”Just nu gör jag en serie undersökande analyser för att se om det finns något som kännetecknar patienterna som fick ett kortvarigt svar på behandlingen. Vid första anblicken verkar det som om de hade en överrepresentation av vissa särskilt tumörreaktiva CD-8-celler. Men det krävs ytterligare analyser innan jag kan dra några säkra slutsatser,” säger Anders Kverneland.
Anders Kverneland presenterade data från studien vid en muntlig session den 19. september på ESMO.
