D-vitaminbrist hos barn med leukemi
En tredjedel av barn med leukemi i Sverige har för låga halter av D-vitamin redan när diagnosen ställs. Låga värden kan också associeras med sämre överlevnad hos barn upp till sex år.
Det visar en ny forskningsstudie vid Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet.
I studien, som har publicerats i tidskriften Blood, analyserades blodprover från cirka 300 barn med olika former av leukemi. De flesta av dessa hade akuta lymfatiska och myeloiska leukemier.
Blodproverna, som lagrats i Uppsala Biobank, var tagna i samband med att cancerdiagnosen ställdes. Resultaten visar att en dryg tredjedel av barnen med leukemi hade D-vitaminbrist, det vill säga värden under 50 nmol/l. Endast 27 procent hade optimala nivåer på 75 nmol/l eller mer.
Tidigare forskning från Uppsala har visat att ålder och årstid vid AML-diagnos påverkar vitamin D-nivån negativt. Samtidigt har D-vitaminbrist blivit allt vanligare. Barn som blir sjuka idag har lägre vitamin D-nivåer än barn som blev sjuka på 1990-talet. Eftersom forskarna i den aktuella studien justerade för dessa faktorer, var det tydligt att låg vitamin D-status var förknippad med sämre överlevnad hos barn upp till sex år.
Just nu pågår en prospektiv studie i Uppsala, i samarbete med Karolinska universitetssjukhuset, i vilken man analyserar barnens mående och livsstil under behandlingstiden. I den får föräldrar svara på en enkät om livsstil, mat samt härkomst. Dessutom tas blodprover var tredje månad under två års tid som fryses ner för analys av bland annat D-vitaminvärden.
Om det visar sig att barn med cancer, som har höga D-vitaminvärden, mår bättre än de med låga värden kan det bli aktuellt med en större, randomiserad studie där den ena gruppen får vitamintillskott och den andra placebo. På sikt kan behandlingsrekommendationerna behöva ändras och screening införas, men innan dess krävs mer forskning.
Tidigare forskningsstudier har visat att 20-50 procent av friska barn i Sverige har D-vitaminbrist (nivåer under 50 nmol/l). Barn som genomgår cytostatikabehandling kan ha svårt att få i sig en tillräckligt allsidig kost, vilket kan leda till D-vitaminbrist. De rör sig ofta mindre och bör dessutom undvika direkt solljus under strålbehandling och även en viss tid efter blodstamcellstransplantation. Låga D-vitaminhalter kan påverka kalciumnivåerna i blodet negativt vilket i sin tur kan leda till att skelettet blir mjukt och missformat, bensmärtor och problem med tänderna. Även risken för benbrott ökar.
