Skip to main content

- först med nyheter om medicin

Statlig vård – en god idé eller inte? Forskare och läkare svarar

Regeringen vill sjösätta århundradets vårdreform, och med den ska vi få ett nationellt ledarskap för vården i hela landet.  Bland yrkesverksamma läkare och bland forskare finns en tvekan om det verkligen är rätt väg att gå.

Att den svenska vården är ojämlik är de flesta överens om. Hur den ska bli mer jämlik finns det dock inte någon konsensus om bland de partier som utgör det nuvarande regeringsunderlaget. Att den ska förstatligas har länge varit en hjärtefråga för Kristdemokraterna, och delvis för Sverigedemokraterna, medan de båda andra riksdagspartierna har varit tydligt tveksamma till ett statligt huvudmannaskap.

Tidöavtalet, som är det grunddokument som ska styra den nya regeringens arbete under de kommande åren, indikerar en större samsyn mellan partierna. Vagheterna i avtalstexten är dock många och de stora tvisteämnena har hänskjutits till olika utredningar.

Trots det har Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch lovat att regeringen ska sjösätta århundradets vårdreform.

– Vi ska ta de första stegen för ett nationellt ledarskap för vården i hela landet, sa hon när Tidöavtalet presenterades.

Att styrelseformen ska utredas betyder att det fortfarande finns en möjlighet att påverka hur sjukvården ska bedrivas i framtiden. En av dem som länge har funderat på frågan och medverkat i flera studier om skillnader i cancervården inom Sverige och i jämförelse med andra europeiska länder är Nils Wilking, docent vid Karolinska Institutet och tidigare verksamhetschef för onkologkliniken vid Skånes universitetssjukhus.

 – Dagens vård är inte jämlik, och det är mycket otillfredsställande. Men jag är inte säker på att ett förstatligande löser problemet.

Kräver mer energi än det skapar nytta

Enligt Nils Wilking skulle ett förstatligande av vården, oaktat de fördelar som han menar finns, bli så omvälvande att vårdpersonal kommer att få lägga ner en så stor del av sin tid och energi på omställningen att det inte kommer att ha krafter kvar att förbättra vården i sig.

– En mer jämlik vård är möjligt att nå på andra sätt, till exempel med ett system med vårdgarantier kopplat till ett tydligt ansvar för vårdgivarna.

En av de mer svårlösta utmaningarna i dagens system är, menar han, att det är svårt att få läkare med specialistkompetens att arbeta på mindre kliniker.

– Det behövs tydliga centrala styrmedel om vi ska få ut den kompetens som finns till hela landet. Ett problem idag är att alltför många nyutbildade onkologer blir kvar på universitetsklinikerna. En lösning vore att man ska vara disputerad för att få en sluttjänst på ett universitetssjukhus.  Man kan också överväga ett förstatligande av universitetssjukhusen.

Däremot vill Nils Wilking se färre regioner och att Socialstyrelsen formulerar tydligare styrdokument. Men dessa måste vara starkare än de standardiserade vårdförlopp som finns idag.

 – Dessa är i grunden bra men eftersom det inte blir några konsekvenser om man inte följer anvisningarna förlorar de sitt värde som garant för en likvärdig vård.

Att jämföra vård i olika länder är inte så lätt att göra. Förutsättningarna är oftast för olika för att man utifrån ett lands erfarenheter ska kunna säga hur ett motsvarande system skulle fungera i ett annat.

– Om vi tittar ut i Europa kan vi se att både det fragmentiserade tyska systemet eller det helstatliga engelska systemet fungera sämre än vårt. Därför är det svårt att dra några slutsatser från andra länder, säger Nils Wilking.

Ny organisation löser inga problem

Kjell Bergfeldt, styrelseledamot i Svensk Onkologisk Förening (SOF), redaktör för tidningen Cancerläkaren och nu engagerad i ett projekt som syftar till att stärka den svenska strålbehandlingen, menar att frågan om ett förstatligande av vården är svår att ta ställning till.

– SOF har ännu inte diskuterat frågan om ett statligt huvudmannaskap men det finns en stor oro för vad en sådan omorganisation skulle innebära.

De problem som vården har är på väg att bli alltmer akuta. Och inte kommer det bli enklare framöver eftersom beräkningar visar att vi fram till 2040 kommer att ha fått cirka 100 000 cancerpatienter att ta hand om, en förväntad ökning från dagens dryga 60 000.

Det är dock, menar han, inte så enkelt att problemet kan lösas med en ny organisation.

–  Därför finns en tydlig tvekan bland medlemmarna inför att sjösätta en så stor förändring som ett förstatligande skulle innebära.

Däremot tror Kjell Bergfeldt på att minska ner på antalet regioner, och inspiration till hur det skulle kunna fungera hämtar han från Danmark.

– Där har de färre än i Sverige och dessutom har staten satt upp tydliga mål för vården. Och, vilket är än viktigare, de följer upp resultaten och avkräver ansvar när kraven inte nås. Det kan jämföras med Sverige där vi förvisso har en lag som säger att vi ska ha en jämlik vård men inget ansvar utkrävs när den inte är det.

Ett exempel på det är de standardiserade vårdförloppen som, enligt Kjell Bergfeldt, är bra men som inte får den utjämnade effekt som de syftar till eftersom det inte blir några konsekvenser för den organisation som inte levererar vård i tid.

– Om vårdförloppen ska vara en vårdgaranti krävs det att vi får förutsättningar att klara det som föreskrivs.

När det gäller vårdens digitalisering skulle Kjell Bergfeldt dock välkomna en ökad centralisering.

– Idag har vi mängder av dysfunktionella IT-system som försvårar för vården. Men om det finns inte ett ord om i Tidöavtalet.

Enligt Kjell Bergfeldt är de undermåliga IT-systemen ett hot mot den svenska vårdens stora fördel: alla de register vi har och som gör att vården kan ha bra koll på patienterna.

– Den guldgruvan är nu på väg att förstöra.

Regionalt driven och lokala erfarenheter

Ulrika Winblad, professor i hälso- och sjukvårdsforskning, menar att diskussionen om ett förstatligande av vården är för enkelspårig.

– Fördelen med en lokalt driven vård är att den ger en stor kunskap om lokala förutsättningar. Och att man på så sätt, åtminstone teoretiskt, kan fånga upp behov och hitta innovativa lösningar. Medan en statlig organisation riskerar att fokusera på sjukhus men missa primärvården.

Men hennes främsta invändning mot en centralisering är att det inte finns någon evidens om vilka effekter en sådan reform skulle ge.

– I Storbritannien har man ett statligt sjukvårdssystem men även där är de regionala skillnaderna stora. Det vi skulle behöva göra är att hitta en mellanvariant mellan dagens 21 regioner och ett helt statligt system.

Även Ulrika Winblad lyfter fram Danmark som exempel.

– Där har man färre regioner och de har inte längre egen beskattningsrätt. I stället fördelas resurserna ut av staten men det är fortfarande regionerna som ger vård.

Ullrika Winblad menar att vi bör titta på driftformen, finansieringen och regleringarna var för sig för att hitta en rimlig balans mellan statlig styrning och lokalt förankrad praktik.

– Jag tror att vi bör diskutera om vi ska lyfta upp finansieringen på en mer central nivå samtidigt som vi måste förbättra det regelverk och den tillsyn som finns för vården. Den är alldeles för bristfällig idag. Gör vi det kan vi åstadkomma mycket utan att behöva centralisera hela vårdorganisationen.

Att centralisera verksamheter är inget ovanligt i Sverige. Ett av de mer kända exemplen är när polisen 2015 gick från 21 självständiga myndigheterna till en enda. Före sammanslagningen var de flesta partierna överens om att det här var en bra och nödvändig reform. Men ganska snart stod det klart att allt det inte blev så lyckat i praktiken. Idag sju år senare fungerar polisorganisationen bättre men många poliser frågar sig om de vinster de nu kan skörda är värda det pris som både de anställd och samhället i stort fick betala.

Chefer

Chefredaktör och ansvarig utgivare:

Kristian Lund
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Chefredaktör:

Nina Vedel-Petersen
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

Kommersiell chef

Marianne Østergaard
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Kundansvarig, Sverige
Annika Östholm
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. 

 

 

Redaktion

Nordisk redaktionschef

Bo Karl Christensen
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Journalister

Ann Fernholm
Madeleine Salomon
Marie Skoglund
Per Westergård
Sara Nilsson