Imlunestrant överträffar fulvestrant i andra linjen vid resistent ER+ avancerad bröstcancer

Den nya orala SERD imlunestrant ökar den progressionsfria överlevnaden hos patienter som har progredierat på endokrin behandling och har HER2-negativ avancerad bröstcancer. Behandlingen kan bli relevant för de hormonrelaterade patienterna som har ESR1-mutationer.

De nya resultaten härstammar från fas III-studien EMBER-3, som presenterades vid den amerikanska bröstcancer kongressen i San Antonio, SABCS 2024 (abstract #GS1-01) och publicerades samtidigt i tidskriften New England Journal of Medicine.

Studien undersökte effekten av imlunestrant som monoterapi och i kombination med CDK4/6-hämmaren abemaciclib hos patienter med ER+, HER2-negativ avancerad bröstcancer som tidigare hade fått endokrin behandling med CDK-4/6-hämmare. Studien inkluderade 874 patienter, varav 256 hade ESR1-mutationer. Patienterna randomiserades till antingen imlunestrant ensam (400 mg dagligen), standard endokrin behandling (SOC; fulvestrant eller exemestan) eller imlunestrant i kombination med abemaciclib (150 mg två gånger dagligen).

Tecken på förbättrad OS

Resultaten visar att:

• Imlunestrant minskade risken för progression hos patienter med ESR1-mutationer med 38 procent jämfört med SOC (HR=0,62; 95 % CI 0,46-0,82; P<0,001).
• I hela populationen var skillnaden mellan imlunestrant och SOC inte signifikant (HR=0,87; 95 % CI, 0,72-1,04; P=0,12).
• Data på total överlevnad (OS) var fortfarande omogna, men en trend mot fördel för imlunestrant observerades hos patienter med ESR1-mutationer (HR 0,55; 95 % CI 0,35-0,86; P<0,01).
• Den uppskattade totala överlevnaden efter 18 månader var 77,0 procent (95 % CI 67,4 till 84,1) i imlunestrant-gruppen och 58,6 procent (95 % CI 47,2 till 68,3) i kontrollarmen bland patienter med ESR1-mutationer (HR för död, 0,55; 95 % CI 0,35 till 0,86; P=0,008 [inte signifikant; P-värdes tröskel, 2,2×10⁻¹⁰]).

Kombinationen ökar PFS

I EMBER-03 tilläggs imlunestrant också abemaciclib och jämförs med imlunestrant som monoterapi. Eftersom kontrollarmen inte motsvarar svensk standard har resultaten från denna del av studien inte samma relevans. Kombinationen visade sig dock vara ännu mer effektiv än imlunestrant som monoterapi:

• Kombinationen av imlunestrant och abemaciclib visade signifikant bättre PFS än imlunestrant som monoterapi (HR 0,57; 95 % CI 0,44-0,73; P<0,001). Median PFS var 9,4 månader för kombinationen mot 5,5 månader för monoterapi.
• Total responsrate var 12 procent för imlunestrant, 8 procent för SOC och 27 procent för kombinationen med abemaciclib.

Vanliga biverkningar vid imlunestrant inkluderade trötthet (23 procent), diarré (21 procent) och illamående (17 procent), främst av grad 1. Vid kombinationen med abemaciclib ökade förekomsten av diarré markant (86 procent; grad ≥3 i 8 procent). Avbrytande på grund av biverkningar var lågt (fyra procent för imlunestrant och sex procent för kombinationen).