Genombrott: Blincyto minskar risken för återfall markant hos barn med B-ALL

Tillägg av Blincyto (blinatumomab) till standardkemoterapi ger en signifikant förbättring av den sjukdomsfria överlevnaden (DFS) hos barn med B-akut lymfoblastisk leukemi (B-ALL) jämfört med kemoterapi ensam, visar fas III-studien AALL1731.

Resultaten från AALL1731 presenterades på den amerikanska hematologiska föreningen ASH:s årsmöte i december under kongressens Plenary Scientific Session (abstract #1).

AALL1731-studien ska enligt plan inkludera 2 245 barn med nydiagnosticerad standardrisk (SR) B-ALL, men närvarande resultat kommer från en planerad interimanalyser som genomfördes efter att de första 1 440 patienterna hade randomiserats till att få antingen standardkemoterapi eller kemoterapi kombinerat med två serier blinatumomab.

Patienterna stratifierades utifrån sin riskprofil – SR, SR-average (Avg) och SR-High – och randomiserades till fyra olika behandlingsarmar. SR-Avg-patienter stratifierades till antingen arm A (standardkemo) eller arm B (kemo plus blinatumomab). SR-High-patienter delades in i antingen arm C (standardkemo) eller arm D (kemo plus blinatumomab). I den totala intent-to-treat-population (ITT) visade blinatumomab en signifikant förbättrad treårs DFS på 96,0 procent (±1,2 %) jämfört med 87,9 procent (±2,1 %) i kontrollarmarna (HR 0,39; 95 % CI 0,24-0,64; p<0,0001). Den markanta skillnaden mellan de två grupperna ledde till att randomiseringen stoppades.

En analys av riskgrupperna visar att det bland SR-Avg-patienter fanns en treårs DFS på 97,5 procent (±1,3 %) i arm B (blinatumomab) jämfört med 90,2 procent (±2,3 %) i arm A (HR 0,33; 95 % CI 0,15-0,69). Bland SR-High-patienter var DFS 94,1 procent (±2,5 %) i arm D (blinatumomab) mot 84,8 procent (±3,8 %) i arm C (HR 0,45; 95 % CI 0,24-0,85).

Metoden i detalj

AALL1731 inkluderade barn i åldern 1-10 år med nydiagnosticerad NCI SR B-ALL (leukocyttal (WBC) <50.000/µL). Patienter med BCR::ABL1-positivitet, CNS-involvering eller CNS3-sjukdom exkluderades. Efter tre doseringar induktion stratifierades patienterna i tre riskgrupper baserat på cytogenetik, CNS-status och minimal restsjukdom (MRD) mätt med multiparameterflödescytometri (mpFC). MRD utvärderades både på dag åtta i perifert blod (PB) och vid avslutning av induktion (EOI) i benmärg (BM).

Patienter med gynnsam cytogenetik (ETV6::RUNX1 eller dubbel trisomi av kromosomerna 4 och 10 [DT]) och låg MRD (dag åtta PB mpFC MRD <1 % och EOI BM mpFC MRD <0,01 %) kategoriserades som SR-Favorable och deltog inte i randomiseringen – de fick endast standardkemoterapi på grund av sin utmärkta prognos.

Patienter med ogynnsam cytogenetik (iAMP21, KMT2A-omarrangemang, t(17;19), hypodiploidi), hög MRD (EOI mpFC MRD ≥0,1 % för DT och ≥0,01 % för övriga) eller neutral cytogenetik med CNS2-status kategoriserades som SR-High. Alla övriga klassificerades som SR-Average (SR-Avg).

SR-Avg-patienterna stratifierades ytterligare baserat på EOI BM MRD mätt med hög genomströmning sekvensering (HTS). Patienter utan påvisbar MRD vid HTS mottog endast kemoterapi (arm A), medan patienter med påvisbar MRD randomiserades till antingen arm A eller till kemoterapi plus två serier blinatumomab (arm B).

SR-High patienterna fick intensiv BFM-baserad kemoterapi efter induktion. SR-High patienter med EOI BM mpFC MRD <0,1 % vid avslutning av konsolidering randomiserades till antingen kemoterapi ensam (arm C) eller kemoterapi plus två serier blinatumomab (arm D).