Även efter progression har Tagrisso markant effekt som backbone tillsammans med kemoterapi vid EGFRm NSCLC

Patienter med avancerad EGFR-muterad icke-småcellig lungcancer (NSCLC) som progredierar extrakranielt på förstalinjebehandling med Tagrisso (osimertinib), uppnår en betydande förbättring i progressionsfri överlevnad (PFS) när de fortsätter behandlingen med osimertinib i kombination med platinbaserad kemoterapi.

Det visar den nya fas III-studien COMPEL, som presenterades vid världskongressen för lungcancer WCLC 2025.

I studien inkluderades 98 vuxna patienter med avancerad EGFR-muterad NSCLC. Alla hade haft extrakraniel sjukdomsprogression på förstalinjebehandling med osimertinib, men ingen CNS-progression. Patienterna randomiserades 1:1. Patienterna i den experimentella arm fick osimertinib 80 mg dagligen i kombination med cisplatin 75 mg/m² eller carboplatin (AUC 5) plus pemetrexed 500 mg/m² var 3:e vecka i 4 cykler, följt av underhållsbehandling med osimertinib och pemetrexed. I kontrollarmen fick patienterna placebo dagligen i kombination med samma platinpemetrexed-regime och därefter placebo plus underhållande pemetrexed.

Studiens primära endpunkt var progressionsfri överlevnad (PFS), medan sekundära endpunkter inkluderade total överlevnad (OS) och säkerhet.

Resultaten visade:

• En median PFS på 8,4 månader (95 % CI 5,7–11,8) i kombinationsarmen jämfört med 4,4 månader (95 % CI 3,5–5,6) i kontrollarmen.
• En hazard ratio (HR) på 0,43 (95 % CI 0,27–0,70), vilket motsvarar en reduktion på 57 procent i risk för progression eller död.
• En median OS på 15,9 månader (95 % CI 12,4–20,8) med kombinationsbehandling och 9,8 månader (95 % CI 8,4–17,2) i kontrollarmen (HR 0,71; 95 % CI 0,42–1,23).

Utökar evidensbasen

Även om OS-analysen visade en positiv tendens var resultatet inte statistiskt signifikant. Forskarna drar slutsatsen i abstractet:

- Dessa resultat stöder att resistensmotstånd mot osimertinib är heterogen, och att vissa tumörkloner fortfarande kan vara känsliga under längre tid. Kombinationen kan därför utnyttja denna kvarvarande känslighet och bör övervägas som en del av framtida behandlingsstrategier.

Säkerhetsprofilen var hanterbar och uten nya signaler. Vanligaste biverkningarna av grad ≥3 i kombinationsarmen var anemi (13 procent i båda armarna), neutropeni (15 procent versus 4 procent), fall i neutrofiltal (10 procent versus 6 procent) samt fall i leukocyttal (10 procent versus 4 procent). De flesta biverkningar var hematologiska och i enlighet med vad som är känt från kemoterapi, medan tillägget av osimertinib inte förändrade säkerhetsprofilen väsentligt, bedömer forskarna.

Resultaten bygger vidare på FLAURA2-studien, där osimertinib i kombination med platinbaserad kemoterapi i förstalinjen också visade förbättrad OS jämfört med monoterapi. COMPEL utökar evidensbasen för den postprogressions-situation där behandlingsalternativen hittills har varit begränsade.