Nya data stödjer Keytruda som adjuvant behandling för patienter med högrisk MIUC
ASCO-GU: Behandling med adjuvans Keytruda (pembrolizumab) visar statistiskt signifikant och kliniskt betydelsefull förbättring av sjukdomsfri överlevnad (DFS) hos patienter med högriskmuskelinvasiv och lokalt avancerad urotelial karcinom (MIUC) jämfört med observation.
Det är enligt data från fas III-studien AMBASSADOR Alliance A031501, som presenterades vid ASCO GU-mötet i slutet av januari (abstrakt #LBA531).
MIUC är en aggressiv sjukdom med hög återfallsfrekvens. Idag behandlas MIUC-patienter som är kandidater för cisplatin med neoadjuvant platinabaserad kemoterapi (NAC) som standard före operation. Det finns dock en betydande andel patienter som inte är lämpliga för behandling med cisplatin eller som fortsätter att ha muskelinvasiv sjukdom efter NAC och operation. AMBASSADOR Alliance A031501 har utvärderat pembrolizumab som adjuvant behandling hos patienter med högrisk MIUC.
Studien inkluderade 702 patienter med MIUC i urinblåsan, övre urinvägarna eller urinröret som (1) hade ≥ pT2 och/eller pN+ eller marginaler+ vid operation efter NAC eller (2) ≥ pT3 och/eller pN+ eller marginaler+ vid operation utan NAC , och som antingen var olämpliga för cisplatin eller hade tackat nej till erbjudanden om adjuvant cisplatinbaserad behandling. Patienterna inkluderades i studien ≥4 till 16 veckor efter operationen och randomiserades till pembrolizumab 200 mg var tredje vecka under ett år (n=354) eller observation (n=348). Randomisering stratifierades efter patologiskt stadium, PD-L1-status och tidigare NAC. Studien avslutades tidigare än planerat på grund av FDA:s rekommendation av Opdivo (nivolumab) för MIUC.
Studiens dubbla primära effektmått var sjukdomsfri överlevnad (DFS) och total överlevnad (OS) med en målprovstorlek på 739 patienter och krävde 387 DFS- och 320 OS-händelser för den slutliga analysen. Sekundära effektmått inkluderade utvärdering av DFS och OS hos PD-L1-positiva och PD-L1-negativa patienter, såväl som säkerhet.
Nytt behandlingsalternativ
13 procent av patienterna i pembrolizumab-armen och 21,6 procent i observationsarmen drog sig ur studien utan händelse. 21 procent av patienterna i observationsarmen fick behandling med en checkpoint-hämmare.
Efter en medianuppföljningsperiod på 22,3 månader för DFS och 36,9 månader för OS, var median för DFS 29,0 månader (95 % CI 21,8-NE) med pembrolizumab och 14,0 månader (95 % CI 9,7 -20,2) med observation (HR=0,69) [95 % KI 0,55–0,87]; p=0,0013). Median OS var 50,9 månader (95 % KI 43,9‒NE) med pembrolizumab och 55,8 månader (95 % CI 53,3‒NE) med observation (HR=0,98 [95 % KI 0,76 –1,26]; p=0,88).
Biverkningar av grad ≥3 inträffade hos 48,4 procent av patienterna i pembrolizumab-armen och hos 31,8 procent av patienterna i observationsarmen.
Sammanfattningsvis drar forskarna slutsatsen att data stöder adjuvant pembrolizumab som ett terapeutiskt alternativ för patienter med högrisk MIUC. Det framhålls att OS-ändpunkten kan påverkas av det relativt höga antalet patienter i observationsarmen som fick immunterapi.
