Bispecifika antikroppar har stor potential mot solida tumörer

Sedan 2017 har bispecifika antikroppar varit något som alla talar om inom hematologi-fältet, men den nya behandlingsprincipen har också stor potential mot solida tumörer.

På danska Rigshospitalets Fas I-enhet pågår just nu två försök med T-cellaktiverade bispecifika antikroppar och de preliminära resultaten ser lovande ut.

Bispecifika antikroppar är ett behandlingsfält som utvecklas i en rasande takt. Inom malign hematologi har den nya behandlingsprincipen visat imponerande svarsfrekvenser och särskilt i patienter med relapserande/refraktärt lymfom har antikropparna visat en enorm potential. Potentialen för bispecifika antikroppar verkar emellertid inte vara begränsad till hematologiska cancerformer. Även inom behandling av solida tumörer börjar antikropparna visa lovande resultat.

Bispecifika antikroppar skiljer sig från andra antikroppar genom att de har två-tre variabla regioner, som dels binder till en antigen på tumörcellerna och dels till en antigen på immuncellerna, som oftast på T-cellerna. Antikropparna aktiverar därmed cytotoxiska immunceller och sammanför dessa med cancercellerna, som de då kan ta död på.

Flera antikroppar studeras

På Fas I-enheten på Rigshospitalet pågår för närvarande två försök med T-cellaktiverade bispecifika antikroppar. En fas II-studie, som inkluderar patienter med ändtarmscancer, och en fas I-studie, som inkluderar patienter med solida tumörer med avvikande histologi. Studierna är än så länge prematura, men de preliminära resultaten ser lovande ut, konstaterar Kristoffer Staal Rohrberg, som leder Fas I-enheten.

”Studien på ändtarmscancer rapporterade preliminära data under året. Här såg vi svarsfrekvenser på omkring 40 procent i patienter, som inte fått effekt av tidigare behandling. Resultaten pekar på att de bispecifika antikropparna kan infria ett behov för patienter med avancerad ändtarmscancer utan mikrosatellitinstabilitet”, säger han.

De experimentella antikropparna riktar in sig mot antigenen CEA, på ytan av tumörcellerna i tjocktarmen. I första steget inkluderade studien brett patienter vars tumörceller uttryckte CEA. För att uppnå en ännu bättre effekt är det nu endast 20 procent av patienterna, som har högst uttryck av CEA, som inkluderas.

”Vi förväntar oss att se ännu högre svarsfrekvens i patienter med ett högt CEA-uttryck. Hur högt kan jag ännu inte göra någon kvalificerad gissning om”, säger Kristoffer Staal Rohrberg.

Fas I-studien, som inkluderar patienter med avvikande histologi, är i en doseskalerande fas.

Solida tumörer är en utmaning

Hematologiska tumörceller har i regel ett ytuttryck som ganska markant skiljer sig från kroppens friska cellers. Detsamma gäller inte för solida tumörer. Ett flertal av de antigener som befinner sig på ytan av de solida tumörcellerna finns även i frisk vävnad. Det gör det svårt att utveckla antikroppar som endast inriktar sig mot tumörcellerna.

”Den stora potentialen ligger därmed i att finna ett mål som endast finns på ytan av tumörcellerna. För om vi målriktar de bispecifika antikropparna till mål, som även finns i frisk vävnad, så kan vi inte undgå att patienterna får mycket biverkningar av behandlingen”, säger Kristoffer Staal Rohrberg.

Han tillägger:

”Det mål som vi behandlar mot vid ändtarmscancer finns i princip bara på tumörcellerna. Därför har jag stor tilltro till de bispecifika antikropparna här. Det är för tidigt att spekulera i när en bispecifik antikropp blir godkänd för användning. Men det är en riktigt intressant behandlingsprincip, som av allt att döma kommer att få en plats.”

Cytokine Release Syndrome (CRS) är den vanligast förekommande biverkningen vid behandling med bispecifika antikroppar. CRS förekommer normalt under de första 3-4 veckorna efter behandlingsstart. I grad 3 och 4 är CRS en allvarlig biverkning, som manifesterar sig genom lågt blodtryck, syrebrist, feber, frossa och i sällsynta fall neurologiska problem. CRS i grad 3 och 4 kan kräva inläggning på en intensivvårdsavdelning. I grad 1 och 2 är biverkningen inte allvarlig.