- först med nyheter om medicin


Klas Kärre: Vi missar möjligheter att förbättra cancerbehandlingen

I Sverige behöver vi mer cancerforskning som undersöker möjligheterna med att kombinera olika behandlingsprinciper – inte minst kombinationen av ny immunterapi och strålbehandling. Det menar Klas Kärre, ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd.

– Sverige behöver mer bra forskning där man försöker sätta ihop olika sorters behandling, olika behandlingsmodaliteter, för att utröna hur man kan kombinera dem på bästa sätt, säger Klas Kärre, som också är professor i immunologi vid Karolinska Institutet.

Han bygger sitt uttalande på de ansökningar om forskningsmedel som inkommer till Cancerfonden, där han menar att ”ambitiösa försök att undersöka kombinationer av olika behandlingsmodaliteter” i princip saknas. Detta gäller alltså inte kombinationer av läkemedel, som är vanliga i kliniska läkemedelsprövningar, utan forskning som kombinerar olika behandlingsprinciper – kirurgi, strålning och läkemedelsbehandling – och på ett djuplodande sätt undersöker mekanismer bakom behandlingseffekterna.

– Det här gör att vi missar möjligheter att förbättra cancerbehandlingen och att snabbt komma fram till de egna patienterna med nya resultat, säger Klas Kärre.

Undantag finns såklart. Här nämner han ett svensk forskningsprojekt som syftat till att kartlägga i vilken ordning strålning, kirurgi och cellgifter bör användas vid tjock- och ändtarmscancer.

Strålning kan påverka effekt av immunterapi

En kombination som är speciellt intressant att titta närmare på är strålbehandling och immunterapi, menar Klas Kärre.

– Jag ser få eller inga sådana forskningsansökningar från svenska forskare. Av de studier som publiceras kommer mycket från USA. Här finns en stor möjlighet till förbättring.

Immunterapi med så kallade checkpointhämmare fungerar som bekant väldigt bra för en andel av patienterna med vissa cancerformer, exempelvis hudcancer och lungcancer. Men många patienter  får ingen effekt alls. Här konstaterar Klas Kärre att det finns mycket intressant att undersöka i kombination med strålbehandling – eftersom strålning kan ha många olika effekter på immunförsvaret.

Strålning kan dämpa likväl som stimulera immunsystemet, beroende på vilka immunceller som hämmas av strålningen.
När cancerceller dödas av strålning frigör de ämnen som kan väcka immunförsvaret. Det har på senare tid kommit studier som pekar på att detta skulle kunna förklara den så kallade abskopala effekten; att även obehandlade tumörer kan minska när man strålar lokalt mot en annan tumör. Det har publicerats fall där patienter efter lokal strålning har gått från att inte vara hjälpta av checkpointhämmare till att få god effekt av behandlingen.

– Sådant tycker jag att man borde kunna forska ut systematiskt, inte bara upptäcka slumpmässigt och utan att få någon förklaring. Det borde man studera noggrant i djurmodeller och klarlägga vad det är som händer, säger Klas Kärre.

Brist på strålforskning och strålonkologer

Det kan mycket väl kan vara så att det i Sverige saknas preklinisk forskning om hur strålbehandling kan påverka immunterapi, konstaterar Björn Zackrisson, överläkare vid Cancercentrum, Norrlands universitetssjukhus och adjungerad professor vid institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå Universitet, i ett mejl till Onkologisk Tidskrift.

När det gäller behandlingsstudier rörande kombination av immunterapi och strålbehandling tänker han att de rimligen inte kan finansieras med anslag via exempelvis Cancerfonden. Men han ser också omständigheter som kan bidra till att sådan, liksom annan, strålforskning saknas.

– Allmänt ser vi att radioterapin som forskningsområde i Sverige har tappat mark jämfört med Danmark, Nederländerna och Storbritannien. Det kan komma till uttryck i att innovativa studier inte genomförs i någon större utsträckning i Sverige. Dessutom är det svårt att överföra kunskap från grundforskning till klinisk forskning om det finns för få personer som kan ta emot kunskapen och omsätta den. Detta har ofta påpekats från grundforskares sida och vi på kliniksidan kan verifiera att det är så. I Sverige finns få specifikt radioterapikompetenta läkare och kliniska forskare inom det här området, skriver han i en kommentar till Onkologisk Tidskrift.

En liknande bild ger Magnus Lagerlund, strålonkolog och verksamhetschef vid Onkologiska kliniken och strålningsfysik på Länssjukhuset i Kalmar, som menar att det generellt behövs mer forskning inom strålbehandlingsområdet i Sverige.
– Forskning är en av de saker som behöver stärkas när det gäller strålbehandlingen i Sverige. Men problemen gäller också tillgång till utrustning och bemanning. Medan antalet patienter som ska strålas har dubblerats sedan år 2000 har antalet strålonkologer bara ökat med 20 procent. Idag är vi ungefär 60-70 onkologer i Sverige som har god strålkompetens. Då kan det vara svårt att hinna med forskning, säger han.

Rätt personer träffas inte

Klas Kärre ser två huvudorsaker till att forskning som kombinerar olika behandlingsprinciper verkar saknas i Sverige. Den ena tror han handlar om att de biologiska grundforskarna helst vill fördjupa sina egna studier, och inte är fostrade i att ge sig in i translationella projekt som undersöker hur den molekyl eller den cell de studerar samverkar med annan behandling.

Kombinationsforskningen kräver också att experter från olika områden kommer samman, till exempel att immunologer träffar strålbehandlande onkologer. Och det problemet  – att rätt personer inte träffas – tror han är det andra skälet.

– Det saknas miljöer där kliniker och grundforskare träffas, säger Klas Kärre.

Bland onkologer som arbetar med precisionsmedicin finns ganska mycket samverkan med grundforskare, menar han. Men inom andra områden, som strålning, saknas den samverkan i hög grad.

– Alla onkologiska kliniker och universitetsledningar borde försöka hitta sätt att få ihop de här grupperna för att få fart på djuplodande forskning kring kombinationsbehandling. Lösningen tror jag handlar både om att grundforskare borde se lite mer åt behandlings- och patienthållet, och att kliniska forskare inte bara ska observera vilken behandling som ger bäst effekt på tumören, utan tillsammans med grundforskare och deras metoder ta reda på varför det är så, säger Klas Kärre.

Chefredaktör och ansvarig utgivare:

Kristian Lund
kristian@onkologisktidskrift.se

Chefredaktör:

Nina Vedel-Petersen
nina@onkologisktidskrift.se

Kommersiell chef

Benjamin Müller
benjamin@onkologisktidskrift.se

Kontakt och information

Annonser

Personuppgiftspolicy

Cookiepolicy

Kontaktinfo

Prenumerera
birgitte@onkologisktidskrift.se

Skicka e-post till redaktionen

Skicka e-post till Nytt om namn