Upplyftande data för ny kemofri FL-behandling: Tillägg av Minjuvi ger positiva resultat på alla parametrar
Tillägg av det CD19-riktade antikroppet Minjuvi (tafasitamab) till standardbehandling med lenalidomid-rituximab (len+R) minskar risken för progression, återfall och möjligen död hos patienter med återfallande eller refraktärt follikulärt lymfom (FL).
Resultaten kommer från den fas III-studien inMIND, som presenterades under Late Breaking sessionen på den amerikanska hematologiska föreningen ASH:s årsmöte i december (abstract #LBA1). De visar tydligt att tillägget av tafasitamab till len+R förbättrar den progressionsfria överlevnaden (PFS) bland patienter med återfallande eller refraktärt FL. Behandlingen resulterade således i en 57-procentig minskning av risken för progression, återfall eller död (median investigator-bedömd PFS; 22,4 månader mot 13,9 månader; HR=95% CI 0,43 [0,32-0,58]; P<0,0001).
Det observerades också en trend mot förbättrad total överlevnad (OS) till fördel för tafasitamab (HR=0,59; 95% CI 0,31-1,13), men för närvarande är data inte tillräckligt mogna för att dra några definitiva slutsatser.
Inom de kroniska lymfom sjukdomarna, där det inte finns några kurativa behandlingar, har man under de senaste åren alltmer rört sig mot kemofria behandlingar, både för nydiagnostiserade och för patienter med återfall.
Konsistent i alla grupper
InMIND inkluderade 548 patienter med återfallande eller refraktärt FL eller marginalzonalymfom (MZL). Studien var utformad för att utvärdera effekten på den progressionsfria överlevnaden (PFS) bland patienter med FL. Patienterna i studien hade CD19-positiv och CD20-positiv FL (grad 1-3A) och ECOG PS ≤2, och de hade tidigare fått systemisk behandling, inklusive ett anti-CD20-antikropp. Patienterna hade mediant fått en tidigare behandlingslinje (1-10), 45 procent hade fått ≥2 tidigare linjer. 32 procent hade progredierat inom 24 månader (POD24), och 43 procent var refraktära mot en tidigare använd anti-CD20-antikropp. Patienterna randomiserades 1:1 till tafasitamab plus len+R (n=273) eller len+R ensam (n=275).
Studiens primära slutpunkt var PFS, medan sekundära slutpunkter inkluderade PET-CR-rate, OS, PFS bedömt av IRC, totalt svar (ORR), varaktighet av svar (DoR), säkerhet och tid till nästa behandling (TTNT).
Vid datakutt-off vid 14 månader var 19 procent av patienterna i tafasitamab-gruppen och 15 procent av patienterna i kontrollgruppen fortfarande under behandling. De flesta hade avbrutit behandlingen på grund av fullföljande (54 procent och 43 procent), medan andra hade slutat på grund av progression (11 procent och 31 procent).
PFS-fördelen av tillägget av tafasitamab kunde valideras vid en IRC-bedömning (median PFS ej nådd [NR] med tafasitamab mot 16,0 månader i kontrollgruppen; HR=0,41; 95% CI 0,29-0,56; P<0,0001). PFS-fördelen vid tafasitamab var konsekvent i alla fördefinierade subgrupper, inklusive patienter med POD24, anti-CD20-antikropp refraktära patienter och patienter som hade fått flera behandlingslinjer före inkludering.
Flera resultat från inMIND
Data visar vidare, att PET-CR-raten var 49,4 procent i tafasitamab-gruppen jämfört med 39,8 procent i kontrollgruppen (P=0,029), och ORR var respektive 83,5 procent och 72,4 procent (P=0,0014). DoR var förlängd för patienter i tafasitamab-gruppen jämfört med patienter i kontrollgruppen (median 21,2 månader mot 13,6 månader; HR=0,47; 95% CI 0,33-0,68; P<0,0001), och det samma gällde för TTNT (median ej nådd [NR] mot 28,8 månader; HR=0,45; 95% CI 0,31-0,64; P<0,0001).
Det observerades en identisk andel av behandlingsrelaterade biverkningar (TEAEs) i de två grupperna (99 procent mot 99 procent), medan det noterades något flera grad 3 eller 4 biverkningar (71 procent mot 69,5 procent) och allvarliga biverkningar (36 procent mot 32 procent) i tafasitamab-gruppen.
TEAEs ledde till behandlingsstopp hos 11 procent i tafasitamab-gruppen och 7 procent i kontrollgruppen. 15 patienter i tafasitamab-gruppen avled under studieperioden (5 på grund av progression och 6 på grund av fatala biverkningar), medan 23 patienter avled i kontrollgruppen (17 på grund av progression och 6 på grund av fatala biverkningar).
De vanligaste grad 3 eller 4 biverkningarna vid tafasitamab jämfört med placebo var neutropeni (40 procent mot 38 procent), pneumoni (8 procent mot 5 procent), trombocytopeni (6 procent mot 7 procent), COVID-19 (6 procent mot 2 procent) och COVID-19 pneumoni (5 procent mot 1 procent).
