Fas 3-studien KATHERINE har förändrat vården vid HER2-positiv bröstcancer
SABCS: Nya resultat från KATHERINE-studien bekräfta tidigare resultat om att en intensifierad behandling med läkemedlet Kadcyla (ado-trastuzumab emtansin, T-DM1) efter kirurgi leder till minskad risken för återfall eller död för patienter med HER2-positiv bröstcancer.
KATHERINE-studien har genom tidigare publicerade resultat förändrat vården för patienter med HER2-positiv primär bröstcancer (EBC). Den primära analysen av resultat från 2018 visade att risken för återfall av invasiv bröstcancer eller död var 50 procent lägre med adjuvant T-DM1 jämfört med trastuzumab.
När nya resultat presenterades på den amerikanske bröstcancerkongressen SABCS 2023, (abstract #GS03-12), pekar slutsatserna i samma riktning. Nytt är att efter 8,4 år (101 månader) medianuppföljning förbättrade T-DM1 den totala överlevanden (OS) med 34 procent hos patienter med HER2-positiv EBC med kvarvarande invasiv sjukdom efter neoadjuvant terapi.
Överuttryck av HER2-proteinet ger fler återfall
Bakgrunden till studien är att HER2-positiv bröstcancer, som kännetecknas av ett överuttryck av HER2-proteinet, kan göra tumörcellerna aggressivare. Patienter med cancerformen har därför en ökad risk att få återfall.
Traditionellt har patienter med denna typ av bröstcancer genomgått kirurgi för att avlägsna tumören, följt av behandling med läkemedel som trastuzumab (Herceptin) och kemoterapi.
– Många patienter svara bra på den behandlingen medan andra inte uppnått någon patologisk komplett remission. Det är bland dem vi ser en ökad risk för återfall, säger Renske Altena, biträdande överläkare i onkologi, Karolinska Universitetssjukhuset, och forskare vid Institutionen för onkologi-patologi vid Karolinska Institutet.
KATHERINE-studien har studerat patienter med centralt bekräftad, HER2-positiv som efter neoadjuvant kemoterapi + HER2-inriktad behandling, som inkluderade taxan och trastuzumab, följt av operation hade en patologiskt dokumenterad kvarvarande invasiv sjukdom i bröst och/eller axillära lymfkörtlar.
Inom 12 veckor efter operation randomiserades patienterna 1:1 till T-DM1 var tredje vecka eller trastuzumab (6 mg/kg IV q3w) under 14 cykler. Randomisering stratifierades efter kliniskt stadium vid presentationen, hormonreceptorstatus, enkel vs dubbel neoadjuvant HER2-inriktad behandling och patologisk nodalstatus efter neoadjuvant terapi. Patienterna fick sedan strålbehandling och/eller endokrin terapi enligt lokala standarder. Det primära effektmåttet var invasiv sjukdomsfri överlevnad (IDFS).
Tydlig minska risk för dödsfall
Bland de patienter som deltog i studien rapporterades 215 dödsfall. Men bland dem som hade fått T-DM1 minskade risken för död med 34 procent jämfört med trastuzumab (ostratifierad HR 0,66; 95 procent KI = 0,51, 0,87; p =0,0027).
Dödsfall drabbade 89 av 743 patienter (12,0 procent) i T-DM1-armen och 126 av 743 (17,0 procent) i trastuzumab-armen. Den total överlevnad (OS) efter 7-års ökade från 84,4 procent med trastuzumab till 89,1 procent med T-DM1; en skillnad på 4,7 procent.
Enligt forskarna bakom studien är T-DM1 därmed den första behandlingen som visar en signifikant förbättrad överlevnad efter operation hos patienter med HER2-positiv EBC med kvarvarande invasiv sjukdom efter neoadjuvant terapi.
– Resultaten från KATHERINE-studien är viktiga och de har redan hjälpt oss att förfina vården av den här patientgruppen. En fördel med behandlingen är att tumören minskar i storlek vilket betyder att vi göra en mindre omfattande operation, och att vi därmed kan få ett bättre resultat. Dessutom ger den oss en möjlighet att låta en patolog undersöka tumörvävnaden efter det kirurgiska ingreppet och därmed kan vi få mer information om tumörens biologi. Hittar patologen inga cancerceller är risken för återfall låg medan om behandlingen inte har gett en patologisk komplett remission måste vi utöka behandlingen.
Relativt få biverkningar
De biverkningar som tidigare har rapporterats är trötthet, illamående, muskel- och skelettsmärta, trombocytopeni, huvudvärk, ökade leverenzymnivåer och förstoppning. Men enligt de resultat som presenterades på SABCS 2023 är dessa trots allt relativt få.
Bland de patienter som deltog i studien drabbade tre av 740 av grad ≥3 relaterade biverkningar (0,4 procent) i T-DM1-armen och 3/ 720 (0,4procent) i trastuzumab-armen. Antalet allvarligt relaterade biverkningar var 2/740 (0,3 procent) respektive 4/720 (0,6 procent). Biverkningar klassade som "hjärtsjukdomar" var sällsynta i båda armarna.
Även om resultaten från KATHERINE-studien redan har påverkat vården är Renske Altena övertygad om att vi bara är i början av en utveckling som kan få stor betydelse för de kvinnor som har levande cancerceller kvar i cancertumören efter preoperativ behandling.
- Inom de närmaste åren räknar jag med att vi kommer att få fler behandlingsformer för den här gruppen.
