Tumörhärdar kan förutsäga sjukdomsfri överlevnad vid tarmcancer
Närvaro av så kallade tumörhärdar (tumour deposit, TD) är en oberoende prognostisk faktor för sjukdomsfri överlevnad hos patienter med tjocktarmscancer i stadium III.
Det visar en post hoc-analys, som också drar slutsatsen att tillägg av TD-mätning till utredning av lymfökörtelmetastasering, kan bidra till att bättre definiera varaktigheten för adjuvant behandling.
Tumörhärdar, TD, är oregelbundna kluster av tumörceller som som inte är förbundna med lymfvävnad och inte är knutna till huvudtumören.
Den aktuella analysen publiceras i Journal of Clinical Onclogy. Där har de franska forskarna tittat på alla patologirapporter från patienter med tjocktarmscancer i stadium III, inkluderade i fas III-studien IDEA France som har undersökt varaktigheten för adjuvant behandling med fluorouracil, leucovorin och oxaliplatin eller capecitabin och oxaliplatin (tre mot sex månader). Det primära målet var att bestämma den prognostiska betydelsen av TD på progressionsfri sjukdomsöverlevnad (DFS). Effekten av att lägga till TD till räkning av lymfknutsmetastaser för omklassificering av pN
undersöktes också. Kopplingen mellan TD och DFS undersöktes med multivariabel analys. Resultaten visar att av 1 942 patienter hade 184 (9,5 procent) tumörhärdar. Populationerna pN1a/b och pN1c visade liknande DFS. TD-positiva patienter hade en sämre prognos jämfört med TD-negativa patienter, med treårig DFS-andel på 65,6 procent (95 procent CI, 58,0 procent till 72,1 procent) och 74,7 procent (95 procent CI, 72,6 procent till 76,7 procent; P = 0,0079).
TD kopplades till en högre risk för återfall eller död ((HR 1,36; P = 0,0201), enligt multivariabel analys. Andra negativa faktorer omfattade pT4- och/eller pN2-sjukdom (HR 2,21; P <0,001), de tre månaderna med adjuvant behandling (HR, 1,29; P = 0,0029), tumörobstruktion (HR 1,28; P = 0,0233) och manligt kön (HR 1,24; P = .0151). Patienter som omklassificerades till att ha pN2-sjukdom (35; 2,3 procent) hade liknande DFS som patienter som ursprungligen klassificerades som pN2.
