Överläkare: PARP-hämmare visar imponerande resultat vid speciell typ prostatacancer

Förstahandsbehandling med antingen Lynparza (olaparib) eller Zejula (niraparib) utöver Zytiga (abirateron) bromsar sjukdomsprogressionen vid metastaserad kastrationsresistent prostatacancer i större utsträckning än dagens standardbehandling med enbart abirateron. 

– Båda studierna visar på imponerande resultat, säger Ola Bratt, överläkare vid Prostatacancercentrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset. 

Under den nyligen avslutade American Society of Clinical Oncology (ASCO) Genitourinary Cancers Symposium i San Fransisco presenterade två olika studier som båda har haft som mål att hitta bättre behandlingsmetoder för personer med avancerad prostatacancer.

Den ena var PROpel, en fas tre-studie från AstraZeneca och MSD (Merck i USA och Kanada) som har utvärderat en behandlingskombination bestående av Lynparza (olaparib) och abirateron. 

Enligt företagen bakom studien har de kunnat visa på en statistik signifikant och klinisk betydelsefull förbättring av radiografisk progressionsfri överlevnad (rPFS) hos patienter med metastaserad kastrationsresistent prostatacancer (mCPRC), jämfört med dem som fick standardbehandlingen abirateron plus prednison. rPFS var studiens primära endpoint. 

Totalt minskade kombinationen risken för sjukdomsprogression eller död med 34 procent, motsvarande åtta månader, jämfört med endast abirateron plus prednison och placebo.

Lynparza-kombinationen medförde dock en del negativa biverkningar och 14 procent av patienter fick en så allvarlig reaktion att behandlingen avslutades. De vanligaste problemen var anemi, trötthet och illamående.

Enligt presentationen finns även ett antal andra behandlingsfördelar med Lynparza och abirateron jämfört med enbart abirateron i den totala försökspopulationen.

Några av dem var tid till första efterföljande behandling (TFST), progressionsfri överlevnad (PFS2), objektiv svarsfrekvens (ORR), såväl som prostataspecifika antigennivåer och antal cirkulerande tumörceller.

Lovande resultat

– Resultaten är lovande, men vi behöver se en förlängd överlevnad innan vi kan överväga att rekommendera den kombinationsbehandling som har studerats, säger Ola Bratt.  

Den andra studien som presenterades var MAGNITUDE från Janssen Pharmaceutica.

Det är en fas 3 randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad klinisk studie som har utvärderat säkerheten och effekten av kombinationen av niraparib och abirateronacetat plus prednison som förstahandsbehandling för patienter med mCRPC, med eller utan en viss HRR-gen ändringar. 

Studien omfattar två kohorter där patienter randomiserades till att få antingen niraparib och abirateronacetat plus prednison eller abirateronacetat (placebo) plus prednisonkohorter. 

Dessa delades sedan upp i en grupp med fördefinierade HRR-genförändringar (inklusive ATM, BRCA1, BRCA2, BRIP1, CDK12, CHEK2, FANCA, HDAC2, PALB2 förändringar) , i en med patienter utan HRR-genförändringar och i en tredje öppen kohort där patienterna fick en kombinationstablett av niraparib och abirateron och en separat tablett prednison.

Det primära effektmåttet för MAGNITUDE-studien var även här rPFS. Sekundära effektmått inkluderar tid till initiering av cytotoxisk kemoterapi, tid till symptomatisk progression och total överlevnad. 

Vid 18,6 månaders medianuppföljning visade de patienter som hade en HRR-genförändringar en signifikant förbättring av rPFS, totalt minskade risken för progression eller död med 27 procent.

Tydligast effekt vid BRCA1/2-genförändringar

Denna förbättring var mest uttalad hos patienter med BRCA1/2-genförändringar, där en 47-procentig riskreduktion observerades för rPFS medan den för patienter med HRR-genförändringar var 36 procent. 

– Också här är resultaten lovande men vi måste även för den här behandlingen se en förlängd överlevnad innan vi kan börja rekommendera en användning, säger Ola Bratt. 

Han pekar även på att tidigare studier har visar att effekten av olaparib är starkt beroende av om patienten har en mutation i någon HRR-gen (särskilt BRCA1/2) eller inte.

– Därför skulle det vara av stort värde att få se effekten uppdelad på patienter med respektive utan mutation.