Ny rapport: Kortare väntan på cancerbehandling – i några regioner

Väntetiderna från misstanke om cancer till start av behandling är långa inom svensk vård, och skillnader mellan regionerna är stora. En ny rapport från Regionala cancercentrum visar på en rad förbättringar. Men inte bara, och framför allt inte överallt.  

När de första standardiserade vårdförloppen, SVF, skapades 2015 var de fem till antalet, nu är 31 olika diagnoser inkluderade i systemet. Målet är att 70 procent av alla nya cancerfall inom dessa diagnoser ska utredas enligt det föreskrivna vårdförloppet och att 80 procent av dem ska få vård inom de ledtider som har satts upp.

Under 2021 var det totalt 131 538 personer som hanterades inom SVF-systemet, visar den nya rapporten från Regionala cancercentrum. Det betyder att Sverige - på den nationella nivån - har klarat det uppsatta 70-procentsmålet.

– Det är glädjande att den nedgång av antalet patienter inom SVF som vi såg i början av pandemin har vänt, och att de nu är fler än någonsin tidigare, säger Helena Brändström, ansvarig för nationella vårdprogram och vårdförlopp på SKR. 

Flertalet når målet

Men det finns en hake; skillnaderna mellan regionerna är stora. Av landets totalt 21 regioner har 15 kommit i mål medan sex fortfarande hamnar under 70-sträcket. Fyra av dem, Halland, Stockholm, Jämtland/Härjedalen är nära medan Östergötland, Gotland och Norrbotten har en bra bit kvar till målet. Det visar rapporten med titeln ”Kortare väntetider i cancervården – status för inklusions- och ledtidsmål i SVF”.

 – De regioner som inte når målen har med största sannolikhet utrett patienterna, men de har av någon anledning inte registrerat dem som SVF. Att de inte har ordning på sina administrativa rutiner är inte problemfritt, framför allt eftersom de inte kan följa upp de egna resultaten. Därmed blir byråkratiska tillkortakommanden ett vårdproblem som riskerar att drabba enskilda patienter. 

Det finns även stora skillnader när det gäller hur olika diagnoser klarar inklusionsmålet.  Bröst-, njur-, livmoderkropp- vulva- och äggstockscancer ligger stabilt över medan penis- och prostatacancer samt buksarkom och skelett och mjukdelssarkom ligger tydligt under. Bäst utveckling hade analcancer, där har uppfyllelsen gått från 59 procent 2020 till 94 procent för 2021. 

Av de totalt 26 diagnoserna som finns med i statistiken för 2021 var det sju som inte nådde inklusionsmålet. 

– Det är svårt att dra enkla slutsatser om varför de olika diagnoserna har så olika resultat. 

Det handlar både om registreringsproblem, hur vårdförloppet är utformat och hur pass ovanlig en cancerdiagnos är. För att gå till botten med orsakerna till skillnaderna måste man göra en fördjupad analys, och man behöver tillgång till regionala data och inte enbart den data som finns i den nationella databasen. 

De statistiska problem som finns för ovanliga cancerformer handlar om att enskilda patienter kan få en stor påverkan på utfallet.

Vaga symptom svår att fånga upp för SVF 

För diagnoser med väl fungerande screening eller andra diagnosinstrument kan många patienter fångas upp på ett strukturerat sätt och därmed inkluderas i SVF.  För diagnoser med vaga symtom är det däremot stor risk att vården missar att göra en SVF-registreringen,  inte minst där vården inledningsvis har undersökt till exempel viktnedgång eller anemi. Andra exempel på när SVF-registreringen riskerar att inte blir korrekt kan gälla patienter med höga PSA-nivåer som går på kontroller och får behandlas på en och samma enhet. Eller när en cancerdiagnos upptäcks i samband med operation.   

Rent tekniskt kan det även uppstå problem med registreringen när patienter rör sig mellan vårdgivare med olika journalsystem, till exempel från privata vårdgivare till sjukhusen inom en region eller mellan regioner. 

– Vi måste därför akta oss för att ha en övertro på metoden. En SVF-flagga ska bara ses som ett verktyg som hjälper oss att sålla, medan den vård vi ger alltid ska bygga på individuella avvägningar.

Att inklusionsmålet bara är 70 procent och inte 100 beror på att inte alla patienter förväntas ha nytta av en standardiserad utredning. Regionerna har heller inte något krav att nå det uppsatta målet. 

Bra resultat, trots eller tack vare pandemin

När det gäller målet att korta ledtiderna ser det ut som att 2021 blev ett sämre år än 2020. En möjlig förklaring till detta är att under covid-19-pandemins första år prioriterades cancerpatienter medan de patienter som behövde icke akut kirurgi fick vänta. Därför klarade cancervården sig bra under 2020, undantaget några månader alldeles i början, medan cancerpatienter under 2021 har fått dela vårdresurser med de grupper som tidigare tvingades stå tillbaka. 

– Nu ser vi att väntetiderna har ökat något igen men det är inte så konstigt med tanke på den uppskjutna vården som har byggts upp under de senaste två åren. Men det måste ses som ett gott betyg att väntetiderna inte blivit markant sämre utan ligger på samma nivå som innan pandemin. 

Däremot har de förbättrade ledtiderna hållit i sig för patienter som får läkemedelsbehandling.

Även när det gäller ledtider är skillnaderna stora mellan regionerna, i de bästa får drygt sex av tio patienter vård inom angiven tid. I de sämsta är motsvarande siffra knappt fyra av tio.

Av de olika cancerformerna toppar leukemi, med 82 procent, medan cancer i urinblåsa och urinvägar bara har 14 procents måluppfyllelse. Andra diagnoser som inte har nått målet är peniscancer (27 procent), livmoderhalscancer (32 procent), vulvacancer (37 procent) och lungcancer (31 procent). 

Trots att de flesta siffrorna i statistiken pekar i rätt riktning hoppas Helena Brändström att ett möjligt slut på pandemin även ska ge vården tid att skruva på det arbetssätt som SVF bygger på. 

– Pandemin har bidragit till att vi har hittat nya samarbetsformer. Dessa kan gynna vården och bidra till att vi kan ta viktiga steg framåt.

 Sammanfattning av resultat från 2021 

• Antalet personer som utretts enligt SVF var fler 2021 än tidigare år, totalt 131 538 personer. 
• På nationell nivå nåddes inklusionsmålet (att 70 procent av nya cancerfall inom aktuella diagnoser ska utredas i ett standardiserat vårdförlopp) när alla diagnoser vägs samman. Sex regioner nådde inte upp till målet. 
• Andelen som fick en cancerdiagnos av de som utreddes i SVF har sjunkit under 2021. Andelen var 35 procent jämfört med 38 procent under 2020.
• De förbättrade ledtiderna som sågs under 2020 höll i sig under våren 2021 men har därefter fallit tillbaka till 2018–2019 års nivåer. Detta är troligtvis en effekt av att annan uppskjuten vård under slutet av 2021 har konkurrerat om behandlingsutrymmet och möjligen har väntetiderna även påverkas av insjuknande i covid-19 bland både patienter och personal.
• Ledtiderna för de urologiska diagnoserna, särskilt urinblåsecancer, har försämrats. Redan från början av satsningen var väntetiderna för dessa diagnoser bland de längsta. 
• Den förbättring av väntetider inom läkemedelsbehandling som sågs 2020 håller i sig även under 2021.