Smärtbehandling för barn: Vi kan bli bättre
Evidensen för den smärtbehandling som ges till barn, inklusive barn med cancer, är ofta dålig och vården skulle förbättras om fler smärtläkemedel testades på barn. Det konstaterar Gustaf Ljungman, barnonkolog och en av forskarna bakom en rapport om smärta hos barn.
”Relativt många barn med cancer har mycket smärta, trots de insatser vi gör idag. Det accepteras – av familjer, barn och sjukvården – man ser det som ofrånkomligt. Men jag är övertygad om att vi kan bli bättre,” säger Gustaf Ljungman, överläkare i barnonkologi på Akademiska sjukhuset i Uppsala och universitetslektor i pediatrik vid Uppsala universitet.
Han är en av forskarna bakom en rapport om smärta hos barn och unga, som nyligen publicerades i tidskriften The Lancet Child & Adolescent Health.
Rapporten konstaterar att kunskapen om barns smärta brister inom sjukvården och att allt för lite görs för att hjälpa barn och unga med diagnostik och behandling av smärta. Författarna för fram en rad åtgärder som handlar om att göra barns smärta viktig, förstådd, synlig och bättre, vilket den inte är i tillräcklig grad idag.
Inga studier av cancersmärta
Ett problem är att det i stor utsträckning saknas tillförlitliga kliniska studier som undersöker smärtbehandling för barn. Det gäller i hög grad barn med cancer, konstaterar Gustaf Ljungman.
I en översikt över kliniska studier av långvarig smärta hos barn, publicerad förra året, hittades inga studier av långvarig cancersmärta hos barn. Det finns heller inga randomiserade studier för behandling av cancersmärta hos barn och med exempelvis NSAID eller opioider, enligt Gustaf Ljungman.
Och eftersom det inte finns studier att luta sig mot, extrapolerar läkarna ofta från vuxenstudier när barn behandlas.
”Många gånger kan det vara okej. Men framförallt för mindre barn är det inte optimalt. Man kan inte se barn som små vuxna, utan måste skapa evidens speciellt för den gruppen. Vi gör ett relativt bra arbete idag, men vi skulle kunna bli bättre om vi hade evidensbaserade behandlingar för smärta även hos barn med cancer,” säger Gustaf Ljungman.
En utmaning med att studera smärta hos barn med cancer är att studierna i regel måste omfatta flera center och länder för att få ihop tillräckligt många patienter, vilket gör det hela mer tidskrävande och kostsamt.
”Men det går! Och inom barnonkologin har vi en stark tradition av multicentersamarbete både nationellt och internationellt i olika studier. Frågan blir vem som ska bekosta det och driva det. Men en viktig första del är att synliggöra att det här behöver göras,” säger Gustaf Ljungman.
Få smärtenheter för barn
Rapporten lyfter också fram att undervisning om barns smärta borde ingå i alla vårdutbildningar samt att vårdens organisation behöver förstärkas. Inte minst det sistnämnda är relevant i Sverige, konstaterar Gustaf Ljungman.
”Tillgången till smärtenheter för barn är ojämnt fördelad och väldigt begränsad. Om vi hade välfungerande barnsmärtenheter i varje region skulle det kunna förbättra smärtvården också för barn med cancer,” säger han.
Rapporten är gjord på uppdrag av en av Lancets så kallade kommissioner (Lancet child & adolescent health commission), av smärtforskare från flera länder och från olika professioner, samt patientrepresentanter.
