Män med germinalcelltumörer klarar sig bättre än kvinnor

Kvinnor som drabbas av ovarialcancer med germinalcellstumörer (GCT) har sämre överlevnad än män med motsvarande tumörer, det vill säga testikelcancer. Efter fem år med sjukdomen levde 98 procent av männen mot 85 procent av kvinnorna.

Det visar en ny studie från Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset, där forskarna har jämfört behandlingsriktlinjer och prognos vid GCT från ovarier och testikel.  

I studien jämfördes överlevnaden hos 7 663 patienter som diagnosticerades med testikelcancer under åren 1995-2022 med överlevnaden hos 293 kvinnor som diagnosticerades med maligna germinalcelltumörer i ovariet åren 1990-2018. Femårsöverlevnaden var 98,2 procent hos män, jämfört med endast 85,2 procent hos kvinnor.

Att definiera riskfaktorer och sätta in mer standardiserade och intensiva behandlingar vid återfall av ovariella germinalcelltumörer är några av studiens förslag för att förbättra resultaten.

– Det kan finnas utrymme att förbättra prognosen och minimera långsiktiga biverkningar hos kvinnor genom att använda de behandlingsstrategier som används vid testikelcancer, säger Camilla Sköld, specialistläkare i gynekologisk onkologi och ansvarig för behandling av germinalcellstumörer hos kvinnor.  

Tillsammans med professor Ingrid Glimelius, överläkare och ansvarig för behandling av testikelcancer står hon bakom studien.

Förbättra prognosen för kvinnor

Varje år får cirka 300 män i Sverige testikelcancer där tumörer utgår från omogna germinalceller. Hos kvinnor är germinalcellstumörer från ovarierna betydligt ovanligare, årligen runt 14 av totalt cirka 700 fall av ovarialcancer. Cancerformerna är tumörbiologiskt lika men behandlingsstrategierna skiljer sig åt.

–  Vad kan vi lära oss när cancerformerna är så pass lika men prognosen skiljer sig? Vi har jämfört cancerformerna och deras behandling på detaljnivå. Genom att granska etiologisk, tumörbiologisk och klinisk kunskap från testikelcancer går det att föreslå åtgärder för germinalcelltumörer i ovariet, säger Camilla Sköld. 

– När överlevnaden är så hög som runt 90 procent är finliret viktigt. Eftersom majoriteten av patienterna blir botade är både akuta och långvariga biverkningar av behandlingen av stor betydelse. 

Unga patienter

Väldigt lite är känt om orsaken till och det molekylära ursprunget för germinalcelltumörer i ovariet. Den enda kända riskfaktorn är gonaddysgenesi, som är sekundär till kromosomstörningar. För testikelcancer är riskfaktorerna exempelvis icke nedvandrad testikel, ljumskbråck eller förekomst i familjen. Också här är etiologin okänd.

Cancerformerna har flera likheter. Båda drabbar främst unga patienter, är mycket känsliga för intravenös cisplatinbaserad kemoterapi och har en bra prognos. De har även en låg mutationshastighet och markant aneuploidi – kromosomavvikelser. 

– Att fler män överlever handlar inte om medveten ojämlikhet i första hand. Det finns mer forskning och erfarenhet runt testikelcancer eftersom incidensen är 15 gånger högre än för ovariella germinalcelltumörer. Mer kunskap samlas vid en vanligare sjukdom och då går det att vinna några procents överlevnad.  Vid testikelcancer är behandlingen mer förfinad, säger Ingrid Glimelius.

Riskpoänggrupperas

Män som får återfall efter en första cytostatikabehandling indelas i prognostiska riskpoänggrupper enligt International Prognostic Factors Study Group (IPFSG). Patienter med en gynnsam riskpoäng får en konventionell lägre cytostatikados, medan patienter med tidiga och avancerade återfall eller höga riskpoäng rekommenderas för högdos med stamcelltransplantation. 

– Vid ovariell cancer har vi mindre kunskap om för vilka kvinnor vi ska dra ner eller eskalera behandlingen. Idag får exempelvis de sjukaste männen en tuffare behandling än de sjukaste kvinnorna, medan männen med minst spridning får en lindrigare behandling än kvinnorna, säger Camilla Sköld. 

Kvinnor med återfall efter adjuvant cytostatikabehandling har en dålig prognos. Det finns inga standardiserade rekommendationer, även om kombinationsbehandling med cisplatin, paklitaxel och ifosfamid rekommenderas för platinakänsliga patienter. Studier har visat att högdoscytostatika med stamcelltransplantation för kvinnor som fått återfall av germinalcelltumörer kan resultera i varaktiga remissioner, men effekten är fortfarande oklar.

Bristen på tydliga riktlinjer vid återkommande eller avancerad germinalcelltumörer i ovariet har väckt förslag på att centralisera vården för att förbättra det kliniska resultatet. 

Risken för sekundär malignitet är ökad hos patienter med testikelcancer, men är inte lika tydligt hos patienter med germinalcelltumörer i ovariet. Hur hög risken är för kvinnorna att utveckla sekundär cancer jämfört med övrig befolkning har inte studerats, men en norsk populationsbaserad kohort av kvinnor som levde tio år efter diagnos visar att 23 av 170 utvecklat en sekundär cancer under uppföljningen.

– Det finns sannolikt en ökad risk, patienterna är unga när de får cancer och för den som fått mycket cellgifter är det vanligare att utveckla cancer 20-30 år senare, säger Ingrid Glimelius.

Fler jämförande studier

En svensk registerstudie över kvinnor med germinalcelltumörer i ovariet är nu under konstruktion och beräknas vara klar nästa år. Behandlingsriktlinjerna är under omarbetning och nationella konferenser för att höja kunskapsnivån har startat, något som redan finns för testikelcancer.

– Vi tror att prognosen kan förbättras och långtidsbiverkningar minimeras i hos kvinnorna genom att anta behandlingsstrategier från testikelcancer; deeskalerande adjuvant kemoterapi för lågriskpatienter tillsammans med mer standardiserade och intensiva behandlingsprotokoll vid återfall, säger Ingrid Glimelius.

– Det handlar om att kanske minska cytostatikadosen i grupper med god prognos och se över rekommendationerna för patienter med högre risk för återfall.

Då överlevnadsskillnaderna delvis kan bero på underliggande tumörbiologiska skillnader vore fler jämförande studier värdefullt. Ytterligare prognostiska faktorer behöver undersökas för att bättre definiera riskgrupper för germinalcelltumörer i ovariet och då fokusera mindre på histologisk subtyp och mer på tumörmarkörnedgång, tumörvaskulär invasion, tumörstorlek och ålder vid diagnos.

– Målsättningen är att hitta ett koncept för att bota fler kvinnor, med så låg risk för biverkningar som möjligt, säger Camilla Sköld.