Långtidsdata: OS-fördel vid riktad kombinationsbehandling kontra kemoimmunterapi
ASH: Patienter med tidigare obehandlad kronisk lymfatisk leukemi (KLL) lever längre om de behandlas med Imbruvica (ibrutinib) plus Venclyxto (venetoclax) snarare än med Leukeran (klorambucil) och Gazyvaro (obinutuzumab), visar långtidsdata från GLOW-studien.
Det är första gången sedan CLL11-studien som en behandling visar bättre total överlevnad (OS) än kemoimmunterapi för patienter med KLL och betydande komorbiditet.
Tidigare data från GLOW har visat en överlägsen progressionsfri överlevnad (PFS) till förmån för ibrutinib plus venetoclax. Dessa data låg till grund för att EU-kommissionen (EC) i augusti i år utfärdade ett marknadsföringstillstånd för utökad användning av ibrutinib i oral behandlingskombination med fast varaktighet tillsammans med venetoclax för behandling av patienter med tidigare obehandlad KLL. Godkännandet gav behandlande läkare flexibilitet att använda den nya kuren eller ibrutinib som kontinuerlig monoterapi i första linjen. Den nya långtidsdatan väcker frågor om huruvida ibrutinib plus venetoclax bör rekommenderas som standardbehandling i första linjen framför ibrutinib.
Långtidsdata från GLOW-studien presenterades vid en muntlig session lördagen den 10 december vid den amerikanska hematologikongressen ASH 2022 (abstrakt #93). OS-data visas inte i abstraktet, men presenterades som en del av uppdateringen vid själva presentationen.
Inledande överdödlighet
I GLOW randomiserades 211 KLL-patienter i åldern ≥65 år eller 18 till 64 år med betydande komorbiditet 1:1 till ibrutinib plus venetoclax (n = 106) eller klorambucil plus obinutuzumab (n = 105). Patienter med delvisa (17p) eller kända TP53-mutationer exkluderades. Studiens primära effektmått var PFS bedömd av en oberoende granskningskommitté (IRC). Patienter som uppnådde partiell respons eller bättre mätte kontinuerligt minimal restsjukdom (MRD) i blodet.
Data visar att en liten överdödlighet inledningsvis kunde dokumenteras bland patienter i grenen som fick ibrutinib plus venetoclax. Skillnaden mellan de två grenarna var inte statistiskt betydande. Ibrutinib är förknippat med kardiotoxicitet i form av förmaksflimmer, hypertoni och arytmier – och troligen även toxiska dödsfall.
Två år efter behandlingsstart utjämnades skillnaden och nu 3,5 år efter behandlingsstart visar data att en OS-fördel kunde dokumenteras till förmån för ibrutinib plus venetoclax. 87,5 procent av patienterna i ibrutinib plus venetoclax-grenen levde fortfarande vid brytdatum, medan 77,6 procent av patienterna i klorambucil + obinutuzumab-grenen fortfarande levde.
