Tislelizumab visar potential i förstalinjebehandling av patienter med inoperabel levercancer
ESMO: Tislelizumab visar en kliniskt betydelsefull överlevnadsfördel i första linjen hos patienter med inoperabelt avancerat hepatocellulärt karcinom (HCC). Den experimentella behandlingen är inte sämre än standardbehandlingen med Nexavar (sorafenib).
Detta framgår av slutliga data från fas III-studien RATIONALE-301, som presenterades som LBA vid en Proffered Paper Session med titeln"GI, upper digestive"lördagen den 10 september vid den europeiska cancerkongressen ESMO 2022 (abstract #LBA36).
Baserat på data drar forskarna bakom studien i sammanfattningen slutsatsen att tislelizumab utgör ett nytt förstahandsalternativ för behandling av patienter med inoperabel HCC. Antikroppen har tidigare visat varaktig respons och tolerabla biverkningar som andra linjens monoterapi i samma grupp.
Testad i flera cancerformer
I RATIONALE-301 randomiserades 674 patienter med HCC i BCLC-stadie B/C som inte var kandidater för eller som hade progredierat med lokoregional behandling 1:1 till antingen tislelizumab (200 mg IV Q3W) eller sorafenib (400 mg PO BID) fram till dess att sjukdomen progredierade, intolerabel toxicitet uppstod, behandlingen avbröts eller misslyckades. Patienterna följdes i minst 33 månader.
Studiens primära målpunkt var OS, medan sekundära målpunkter inkluderade total svarsfrekvens (ORR), progressionsfri överlevnad (PFS), responsvaraktighet (DOR) och säkerhet. Icke-underlägsenhet för OS mellan tislelizumab och sorafenib undersöktes mot en marginal på 1,08.
Data visar att studien uppnådde sin primära målpunkt med en OS-median i tislelizumab-armen på 15,9 månader jämfört med 14,1 månader i sorafenib-armen (stratifierad HR 0,85 [95,003% CI: 0,712, 1,019]). Tislelizumab var förknippat med en högre ORR än sorafenib (14,3 procent jämfört med 5,4 procent) och en längre DoR (36,1 månader jämfört med 11,0 månader). Medianvärdet för PFS i tislelizumab-armen var 2,2 månader jämfört med 3,6 månader i sorafenib-armen (HR 1,1 [95 % KI: 0,92, 1,33]). I genomsnitt behandlades patienterna längre med tislelizumab än med sorafenib (4,1 månader jämfört med 2,7 månader).
Säkerhetsprofilen för båda läkemedlen överensstämde med tidigare studier. Förekomsten av biverkningar av grad 3 var 48,2 procent i tislelizumab-armen och 65,4 procent i sorafenib-armen. Förekomsten av biverkningar som ledde till dödsfall var 4,4 procent respektive 5,2 procent.
Tislelizumab testas i en rad olika cancerformer, både som förstalinjebehandling och i senare led. Antikroppen studeras bland annat och har visat sig ha potential i metastaserad cancer i näshålan och i avancerad cancer i matstrupen.
