Tagrisso fortsätter ge bra resultat – ökar överlevnaden vid EGFR-muterad NSCLC

EGFR-hämmaren Tagrisso (osimertinib) kan med största sannolikhet bidra till att bota fler från ett tidigt stadium av icke-småcellig lungcancer (NSCLC). Nya data visar att femårsöverlevnaden ökar från 78 procent till 88 procent, när läkemedlet ges som en treårig adjuvant behandling efter att EGFR-muterade tumörer har opererats bort.

Siffrorna kommer från en ny analys av den så kallade ADAURA-studien och presenterades under årets ASCO-möte i Chicago. Osimertinib har tidigare visat effekter på sjukdomsfri överlevnad som har beskrivits som ”utan motstycke”. Därför var förväntningarna stora när Roy Herbst, huvudledare för ADAURA-studien och professor vid Yale Cancer Center, för första gången presenterade data på femårsöverlevnaden.

– Det är den ultimata endpointen, och den var ingen besvikelse. Den visade att patienter med sjukdom i stadium IB-IIIA minskade risken att dö med 51 procent, sa han under en intervju från konferensen.

I Sverige mottogs resultaten också positivt.

– Det är viktigt att få information om överlevnadsvinsten. När du lever längre efter en kurativ syftande behandling betyder det att du har en högre chans att bli botad, säger Luigi de Petris, onkolog och forskare vid Karolinska Comprehensive Cancer Center.

Skillnaden i överlevnad ökar stadigt för varje år som går

I ADAURA har 682 personer som opererats för EGFR-muterade NSCLC i stadium IB-IIIA randomiserats till antingen placebo eller en treårig behandling med osimertinib. Studiens blindning bröts två år tidigare än planerat eftersom en interimanalys visade att osimertinib minskade återfallsfrekvensen med 73 procent.

När de första resultaten från studien publicerades år 2020 var 90 procent i den behandlade gruppen sjukdomsfria och vid liv efter två år. Samma siffra i kontrollgruppen var 44 procent. Uppföljningar har senare visat på fortsatt imponerande effekter, men många har förhållit sig avvaktande eftersom en förlängd sjukdomsfri överlevnad inte alltid leder till en ökad överlevnad.

Den nya analysen av ADAURA-studien visar att skillnaden i överlevnad mellan placebogruppen och den behandlade gruppen ökar stadigt för varje år som går. Efter fem år är det i absoluta siffror 10 procent fler som lever i behandlingsgruppen. Den positiva effekten på överlevnaden är oberoende av kön, ålder, rökning och om deltagarna fick cellgifter eller inte. Effekten syns också för båda de EGFR-mutationer som var inkluderade i studien, Ex19del och L858R.

En resurskrävande behandling

Att veta att behandlingen kan bidra till bot är inte minst viktigt i samtal med patienten, menar Luigi de Petris. Osimertinib har en i jämförelse skonsam biverkningsprofil, men eftersom behandlingen pågår under flera år kan även mildare biverkningar som klåda och magproblem bli väldigt påfrestande.

– Hur mycket ska man fortsätta att behandla trots biverkningar? Det är en diskussion man har med patienten. Kan du bota sjukdomen är det principiellt så att man accepterar mer biverkningar, säger han.

Samtidigt som den ökade överlevnaden med den målriktade behandlingen är ett viktigt framsteg för lungcancerområdet, är behandlingen extremt resurskrävande. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TVL, har beräknat kostnaden per vunnet kvalitetsjusterat levnadsår för första linjens behandling med osimertinib till 948 000–970 000 kronor.

– Men det är bara uppskattningsvis 50–100 patienter per år som kommer att vara föremål för behandlingen i Sverige. Det är inte någon dramatisk siffra. Det hade varit skillnad om vi skulle behandla tusen patienter, säger Luigi de Petris.

Digitalisering är en lösning

Den stora utmaningen ser Luigi de Petris i stället i det faktum att behandlingen behöver pågå under så många år.

– Vi är alltid glada att kunna ge en botande behandling. För mig som läkare är osimertinib definitiv ett verktyg vi ska använda, men det är något som kräver att det finns kontaktsjuksköterskor; labb som analyserar prover och röntgenavdelningar. Vi kommer behöva förstå att det här är en ny kategori av patienter och vi måste kunna ta emot dem, säger han.

Lösningen menar han finns i en digitalisering av vården.

– Vi kan bara göra detta om vi kan utveckla digitala verktyg som gör att patienter kan följa upp sig själva och vi kan ge rådgivning digitalt.

Det pågår studier som utforskar om osimertinib kan ge ännu bättre effekt på överlevnaden om behandlingen ges under fem år. Så eventuellt kommer den här gruppen av lungcancerpatienter – som ofta utgörs av yngre och i övrigt relativt friska personer – behöva stöd av vården under väldigt många år.