Avbrott i TKI-behandling påverkar inte överlevnaden vid njurcancer
En tillfällig paus från behandling med en tyrosinkinashämmare (TKI) påverkar inte den totala överlevnaden hos patienter med njurcancer. Det visar fas III-studien STAR, som är den första i sitt slag att ha undersökt behandlingsavbrott vid njurcellscarcinom.
STAR-studien, som är publicerad i The Lancet Oncology, varade över tio år och omfattade 920 patienter från 60 olika cancercentra. Deltagarna hade inoperabelt lokoregionalt eller metastaserad klarcellig njurcellscarcinom (ccRCC) och hade inte fått systemisk behandling för framskriden sjukdom. De randomiserades före TKI-behandling till antingen en konventionell fortsättningsstrategi eller ett läkemedelsfritt intervall. Det var upp till den behandlande läkaren att besluta om en patient skulle behandlas med TKI-hämmaren Sutent (sunitinib) eller Votrient (pazopanib).
Alla deltagare fick behandling med TKI-hämmare i fyra serier (sex veckor per serie). Efter 24 veckor påbörjade patienter med fullständig respons, partiell respons eller stabil sjukdom sin randomiserade tilldelning. De patienter som randomiserades att ta ett uppehåll från behandlingen fortsatte uppehållet tills progression, varefter behandlingen återupptogs. De kunde få ytterligare behandlingsuppehåll när deras sjukdom återigen var under kontroll. Patienter som randomiserades till kontinuerlig behandling fortsatte tills sjukdomsprogression eller oacceptabel toxicitet. Medianuppföljningstiden var 58 månader.
Ingen skillnad i överlevnad
Den totala överlevnaden (OS) för patienterna som fick kontinuerlig behandling var 28 månader, medan den var 27 månader för patienterna som gjorde uppehåll i behandlingen. Statistisk icke-inferioritet fastställdes i ITT-populationen men inte i per-protokollpopulationen. Den genomsnittliga längden på alla behandlingsuppehåll var 87 dagar. Många av patienterna gjorde två eller flera uppehåll och en patient gjorde totalt nio uppehåll. Endast tre procent av patienterna som skulle göra uppehåll i behandlingen drog sig ur studien för att fortsätta sin behandling.
TKI-behandling medför ofta en rad biverkningar som kan göra det svårt för patienterna att tolerera behandlingen. Och till skillnad från konventionell kemoterapi, som vanligtvis ges ett begränsat antal gånger, fortsätter behandlingen med TKI under lång tid. Totalt upplevde 77 procent av njurcancerpatienterna i den pivotala sunitinib-studien biverkningar av grad 3 eller 4 såsom högt blodtryck (13 procent), trötthet (15 procent), diarré (10 procent) och hand-fot-syndrom (åtta procent). Både sunitinib och pazopanib medför risk för allvarlig och dödlig levertoxicitet.
STAR-studien började rekrytera i januari 2012, och sedan dess har immunterapi tagit över som förstahandsbehandling för många patienter med framskriden ccRCC. TKI har dock fortfarande en plats i behandlingen, och internationella riktlinjer rekommenderar både sunitinib och pazopanib som alternativ för förstahandsbehandling vid framskriden sjukdom. Till exempel rekommenderar 2022 års ASCO-riktlinjer för metastaserad ccRCC antingen TKI som förstahandsbehandling i kombination med en immunkontrollpunktshämmare eller som monoterapi om det finns "samexisterande medicinska problem".
