Xtandi-tillskott ger OS-fördelar vid metastaserad hormonkänslig prostatacancer
Tillskott av Xtandi (enzalutamid) till standardbehandling ger varaktig förbättring av överlevnaden för patienter med metastaserad hormonkänslig prostatacancer.
Detta visar nya data från fas III-studien ENZAMET. Data publicerad i The Lancet Oncology är från den planerade primära analysen av den totala överlevnadsvinsten vid Xtandi-behandling i olika prognostiska undergrupper och hos patienter som samtidigt fick docetaxel.
Den femåriga totala överlevnaden (OS) var 57 procent (0,53-0,61) i kontrollgruppen och 67 procent (0,63-0,70) i Xtandi-gruppen. OS-fördelen med Xtandi var konsekvent över fördefinierade prognostiska undergrupper och planerad samtidig användning av docetaxel.
En uppdaterad OS-status identifierade totalt 476 (42 procent) dödsfall. Efter en medianuppföljning på 68 månader nåddes inte totalöverlevnaden (riskkvot 0,70 [95 procent CI 0,58-0,84]; p<0,0001).
De vanligaste biverkningarna av grad tre till fyra var febril neutropeni associerad med docetaxelanvändning (33 av 558 i kontrollgruppen mot 37 av 563 i Xtandi-gruppen), trötthet (4 mot 33) och hypertoni (31 mot 59). Frekvensen av grad ett till tre minnesstörning var 25 mot 75. Inga dödsfall tillskrevs Xtandi-behandlingen.
Studien pågår fortfarande
ENZAMET är en internationell, öppen, randomiserad fas III-studie utförd på 83 platser i Australien, Kanada, Irland, Nya Zeeland, Storbritannien och USA. Deltagarna i studien var män med en genomsnittsålder på 69 år med metastaserad hormonkänslig prostatacancer och en Eastern Cooperative Oncology Groups-skattningsskala på 0-2.
Totalt 1 125 deltagare randomiserades 1:1 för att antingen få testosteronsuppression plus oral Xtandi (563 patienter) eller en svagare standard oral icke-steroid antiandrogen (bicalutamid, nilutamid eller flutamid; kontrollgrupp; 562 patienter) tills klinisk sjukdomsprogression eller begränsande toxicitet.
Patienterna stratifierades efter sjukdomsvolym, planerad användning av samtidig docetaxel- och benantiresorptiv behandling, komorbiditeter och undersökningsplats. Testosteronsuppression tilläts upp till 12 veckor före randomisering och i upp till 24 månader som adjuvant behandling. Samtidig docetaxel (75 mg/m2 intravenöst) tilläts i upp till sex cykler en gång var tredje vecka, efter deltagarnas och läkarens gottfinnande.
