Stor nytta av amivantamab plus kemoterapi vid avancerad EGFR Exon 20-muterad NSCLC

ESMO: Amivantamab plus kemoterapi visar överlägsen progressionsfri överlevnad (PFS) jämfört med kemoterapi som förstahandsbehandling vid avancerad icke-småcellig lungcancer (NSCLC) med aktiverade EGFR Exon 20 insättningsmutationer.

Det visar primära resultat från PAPILLON, en randomiserad global fas III-studie. Resultatet presenterades vid ESMO 23 i Madrid (abstrakt #LBA5).

– Resultaten är imponerande för en annars ganska svårbehandlad patientgrupp. Det är lovande med en ny behandling som verkar ge bättre resultat än de alternativ som funnits hittills, säger Ronny Öhman, överläkare i lungmedicin vid Skånes universitetssjukhus.

Icke-småcellig lungcancer (NSCLC) utgör ungefär 80–85 procent av all lungcancer, där undergrupper har utvecklat mutationer och genförändringar. Cirka tio procent av alla patienter med NSCLC utvecklar sjukdomen på grund av aktiverande mutationer i en gen som kontrollerar celltillväxt, epidermal tillväxtfaktorreceptor (EGFR).

Amivantamab är en bispecifik antikropp med immuncellstyrande aktivitet. Den binder till två receptorer på ytan av NSCLC-cellerna; en del till EGFR med aktiverande EGFR Exon 20-insertioner, den andra till MET-receptorn med betydelse för cancertillväxt och metastaser. Genom att blockera dem förhindras cancercellerna att växa och spridas. Dessutom aktiveras immunceller för att döda cancercellerna.

Rybrevant (amivantamab) är det första godkända läkemedlet i Sverige för behandling av vuxna med NSCLC med aktiverande EGFR Exon 20 mutationer. Läkemedlet ges idag när cancerbehandling med platinabaserade läkemedel inte har fungerat tillräckligt väl.

­Del av ett prövningsprogram

Fas III PAPILLON-studien är en del av ett kliniskt prövningsprogram för amivantamab vid NSCLC. I fas 1-studien CHRYSALIS visade behandling med amivantamab säkerhet och antitumöraktivitet i kombination med karboplatin/pemetrexed.  I PAPILLON-studien randomiserades 308 patienter med NSCLC med aktiverade EGFR Exon 20 mutationer 1:1 till kontrollarmarna amivantamab (ami) + kemoterapi eller kemoterapi (ami-kemo, 153; kemo, 155). Medianåldern var 61/62 år, 56/60 procent kvinnor, 64/59 procent asiater och 23/23 procent hade anamnes på hjärnmetastaser.

Primärt effektmått var progressionsfri överlevnad (PFS). Sekundära effektmått inkluderade objektiv svarsfrekvens (ORR), PFS efter första efterföljande behandling (PFS2), total överlevnad (OS) och säkerhet.

Överlevnadssiffror behövs

Vid medianuppföljning på 14,9 månader var median-PFS 11,4 månader (95 % CI, 9,8–13,7) för ami-kemo jämfört med 6,7 månader (95% CI, 5,6–7,3) för kemo (HR 0,40 95 % CI, 0,30–0,53; P<0,001). Vid 18-månader var PFS-frekvensen 31 procent för ami-kemo kontra 3 procent för kemo. PFS fördelen med ami-kemo var konsekvent även i undergrupperna.

ORR var 73% (95% KI, 65–80) för ami-kemo och 47% (95% KI, 39–56) för kemo (oddskvot, 2,97; 95% KI, 1,84–4,79; P<0,001). Interim OS-analys (33% mognad) visade en gynnsam trend för ami-kemo kontra kemo (HR, 0,67; 95% CI, 0,42–1,09; P=0,106), trots att 66% av kemo-randomiserade patienters sjukdom hade fortskridit och nu fick amivantamab i 2 linjens behandling

– Siffrorna visar en stor skillnad med fördel för amivantamab kombinerat med kemoterapi. Det som långsiktigt behövs är överlevnadssiffror men det är inte moget än. Förhoppningsvis kvarstår skillnaden, säger Ronny Öhman.

– Exon 20 är ett samlingsbegrepp där undergrupper med olika DNA-mutationer skapar möjlighet att utveckla olika förändringar. Det framgår inte hur studiens 308 patienter fördelar sig i de olika undergrupperna, man skulle behöva gå in och se mer exakt på detta. Vi vet att prognosen vid andra behandlingsalternativ kan skilja sig en hel del då det gäller respons och klinisk effekt mellan undergrupperna. Kanske vissa grupper har bättre nytta av behandlingen och då ska de självklart ha den, i andra fall kan det vara mer tveksamt.

Redan nu används amivantamab vid 2 linjens behandling.

– Om det gör skillnad att ge vid 1 eller 2 linjen framför allt för överlevnad vet vi inte än, svaret kommer men tar minst ett eller två år till. Det blir värdefull information om behandling i 1 eller 2 spelar roll då det när gäller total överlevnad, säger Ronny Öhman.